Alaska är tjejen vars hippieföräldrar låtit henne välja sitt eget namn. Tjejen som, fyra år gammal, pekar på jordgloben, på Alaska, för att hon redan då är ute efter något som är stort och långt bort. Alaska är livlig och nyckfull, inte alltid så lätt att ha att göra med, och … alldeles, alldeles underbar. […][...]

Det är den 12:e februari, fredagen före Alla hjärtans dag, och ”Amor-dagen” på Samantha Kingstons skola. En bra dag för Sam och hennes kompisar – precis som de flesta andra dagar – där de kan klä sig utstuderat sexigt och koordinerat och inkassera flest rosor som ett bevis på vad alla ändå vet alla dagar: […][...]

London, 2015. Klimatförändringarna har på allvar drabbat Europa, med extrem hetta och kyla om vartannat, fruktansvärda stormar, översvämningar och torka. Storbritannien har som första land i världen bestämd sig för att införa koldioxidransonering för privatpersoner och i Mitt klimatkatastrofala liv, eller Carbon Diaries 2015 (båda titlarna finns med på omslaget), får vi följa Laura Brown […][...]

Pocketutgåvan av David Levithans debutroman Ibland bara måste man (vilket alltså inte är den jag läst här) är försedd med Pocketförlagets lilla märkning ”IRL” – ”Utvald läsning för dig som älskar upplevelser, utmaningar och starka känslor – in real life”. Jag vet inte riktigt hur man ska tolka det där. Först läser jag det som […][...]

Ingenting händer här. Det är tolv kilometer till färjan. Och så är det en bensinstation innan. En bit efter bensinstationen ligger biblioteket. En bensinstation där jag känner en som jobbar, och som jag måste passera för att komma till biblioteket. Jag har bestämt mig för att gå till biblioteket, så jag har ändå en liten […][...]

Anna och Emma har varit bästa väninnor sedan de var sex år och Anna flyttade in i Emmas mormors gamla hus i det lilla samhället vid Risvika. Eller, ja, kanske inte riktigt sedan de först blev grannar och Emma hatade Anna som flyttat in istället för mormor. Men sedan hon klämde Annas hand i dörren […][...]

Unni Lindell är en författare med många strängar på sin lyra, men som ungdomsförfattare tycks hon framför allt uppmärksammad i hemlandet Norge. Hyllade Anna + Didrik = baby (från början utgiven som Annas barn) tycks inte ens finnas på svenska. I Sverige är Lindell förmodligen mest känd som deckarförfattare, vilket innebär att jag inte har […][...]

Fem ungdomar är av vitt skilda anledningar sena till en klassutflykt. De hamnar i samma tunnelbanevagn i tåget efter resten av klassen, var och en fullt upptagen av sina egna problem. Det är då det smäller. Explosionen isolerar dem från resten av världen. Långt nere i underjorden omges den tillknölade tunnelbanevagnen av vatten från brustna […][...]

Hade egentligen tänkt få med den här boken bland våra julklappstips – det får väl bli enligt devisen ”julen varar än till påska” – men den var perfekt läsning mitt i konsumtionshysterin. En liten alternativ jul i sin egen rätt, liksom. Lite otidsenligt och förbaskat välbehövligt. När Stefan Sundström återigen samlar funderingar till en bok […][...]

De ekonomiska klyftorna i samhället ökar. Barnfattigdomen ökar. Vinstutdelningarna i företag ökar också, medan andelen löner däremot minskar. Nyheterna rapporterar om ytterligare en vd med bonusmiljoner, miljonlägenhet och miljonpension. Orkar han sedan inte städa sin stora, fina lägenhet så finns det ju gudskelov skattesubventionerad städhjälp. Det är om framför allt om städhjälpen som Rebecka Bohlins […][...]