Den amerikanske författaren Thomas Pynchon har inte gjort sig känd för sin höga produktivitet; tegelstenen "Against The Day", som tydligen ska släppas i december, är hans första roman sedan "Mason & Dixon" från 1997 och bara hans sjätte sedan debuten med "V" 1963. Enligt förlaget är "Against The Day" en tegelsten på minst 900 sidor. […][...]

Jo, vi är lite sent ute med julinyheterna. Skyll på sommarvärmen. Å andra sidan är både vi och bokhandlarna tidiga med augustinyheterna, så det kanske jämnar ut sig? Bland pocketnyheterna nu till högsommaren märks till exempel John Ajvide Lindqvists "Hatneringen av odöda", Truman Capotes gamla fina "Med kallt blod" (läs på, i höst kommer ännu […][...]

- Vad ska vi göra med Haňt'a? - Hurså? - Han har ju inte fattat sitt jobb. Det är ju så enkelt: han ska sitta nere i sin källare, ta emot all den litteratur som inte behövs eller inte är önskvärd eller tidsenlig, lägga den i sin papperspress och trycka ihop det så att det […][...]

Buddenbrooks börjar med en rejäl tysk brakmåltid och slutar med ett dödsfall. Däremellan ligger drygt 40 år av en familjs liv i den fria Hansastaden Lübeck, från 1830-talet fram till det tyska imperiets tid och den industriella revolutionen. Krig, vetenskapliga framsteg, politiska omställningar… Och allt detta går relativt oförmärkt förbi den (åtminstone till en början) […][...]

Någon sade en gång att Stephen Kings samlade verk kan sammanfattas i meningen "It was a nice day… THEN EVIL CAME!" Om det stämmer (och det är inte SÅ långt från sanningen) så är det definitivt en av de saker som skiljer honom från John Ajvide Lindqvist. För i Pappersväggar är det, precis som i […][...]

Två grabbar träffas på en studentpub. De super ihop en kväll och bestämmer sig för att starta ett band. Sagt och gjort, de köper varsin gitarr, snor en bok med gamla folkvisor som de lär sig utantill en efter en och ger sig ut i stora världen för att bli rockstjärnor. De behöver inga kompmusiker, […][...]

”Det spelades bättre boll på Gunnar Nordahls tid”, sjöng Torsson en gång i världen. Fotboll är ju, som allt annat, föremål för nostalgi och detvarbättreförrande så inför fotbolls-VM är det inte så underligt att man väljer att ge ut en bok som denna, med (huvudsakligen) ögonvittnesrapporter från alla de tidigare VM-turneringarna, lite statistik och lite […][...]

Det finns väl i princip två sätt att skriva satir. Det ena är subtilt och går ut på att ta det man driver med och vrida till det bara liiiiite grann, bara precis tillräckligt för att lyfta fram hur löjligt/absurt/farligt man tycker det är. I rätt händer det kanske vassaste vapnet i hela litteraturen. Det […][...]

Liftarens Guide till Galaxen har ett och annat att säga om handdukar. En handduk är utan all konkurrens det mest användbara föremål den interstelläre liftaren kan ha med sig. (…) Därav kommer ett uttryckssätt som är mycket vanligt inom liftarslangen. T.ex. "Du, har du brämat den där snablade Ford Prefect? Där har du en lyftkran […][...]

Inte det att Zadie Smith inte är en utmärkt författare, för det är hon. Och inte det att On Beauty inte är ett utmärkt upplägg, för det är det. Men vart vill hon egentligen? Zadie Smith berättar här i huvudsak om en brittisk-amerikansk familj – fadern vit brittisk akademiker, modern svart amerikansk sjuksköterska, barnen blandade […][...]