Malibu brinner. Så är det bara, det brinner med jämna mellanrum. Tornados härjar över Mellanvästerns slätter. Floder stiger i Södern. Orkaner stormar mot Mexikanska golfen. Och Kalifornien brinner. Året är 1983 och hela Malibu väntar bara på en sak; kvällens fest hos Nina Riva. Tillsammans med sina syskon, Jay, Hud och Kit har hon lyckats […][...]

Inspärrade i en cell sitter Shahrzad (ja, den Shahrzad) och en mycket ung kvinna. Det är hett och de får varken mat eller vatten – annat än det som droppar från ett rostigt rör och så flugorna, förstås. Redan där har vi passerat realismens gräns för armod men det är ändå det som är verkligheten, […][...]

Vilket djur har blått blod, tre hjärtan, näbb och en hjärna som sträcker sig ut i armarna? Rätt svar: bläckfisken. Detta mytomspunna djur bär fortfarande på många hemligheter. Men redan på första uppslaget utlovas fakta snarare än sägner. Det var aldrig någon jättelik Kraken som drog med sig skeppen ner i djupen på Nordatlanten. Nej, […][...]

Det var bara drygt ett år sedan jag skrev om Kristina Appelqvists Klänning för korta kvinnor. Då föll jag pladask för den puttriga historien helt utan mord. Särskilt karaktärerna fastnade, då de var lagom överdrivna på ett närmast burleskt vis. Så ni kan tro att jag var sugen att sätta tänderna i uppföljaren. Vi får […][...]

Leonard Cohens välkända sångtext kommer för mig när jag läser Maja Hagerman, välrenommerad vetenskapsjournalist, historisk dokumentärfilmare och författare. Nu aktuell med essäsamlingen Minnesbrunnen: Om helgon, skallmätare och hotet mot demokratin. Bortom motorvägsbyggen, miljonprojektets betonghus, McDonaldsrestauranger, skolhus med mera i Botkyrka vid Mälaren utanför Stockholm skymtar författaren ett fascinerande medeltida Sverige i brytningstiden mellan hedendom och […][...]

Jenny flydde den lilla uppväxtorten Sörede och flyttade till Stockholm för några år sedan för att få sin femårsplan att gå lås: skaffa en tillsvidareanställning, ett förstahandskontrakt och en partner. De senaste åren har kantats av otrygga anställningar och försök att passa in i den värld som hon längtat till ända sedan hon var liten […][...]

Som barn- eller skolbibliotekarie läser man ofta första delen i serier, för att ha ett hum om stil och teman och kunna rekommendera dem till rätt läsare. Uppföljande delar tar man sig mer sällan tid för. För Pärlbäraren gör jag gladeligen ett undantag. Maria Hellbom fångade mig verkligen med sin debut Älgkungen härom året. Fortsättningen […][...]

En kväll skriver en av döttrarna på familjechatten: ”Ikväll äter jag riktigt svart bröd ihop med morotssoppa.” Riktigt. Svart. Bröd. Dottern förvaltar ett arv, vilket gläder mitt modershjärta. Hon, liksom jag, är mer förtjust i rågbrödet från andra sidan Östersjön än de övriga i familjen som glufsar i sig mjuk sötad limpa. Något glufsande inträffar […][...]

Det är synd om dig. Du är ett offer. De som bestämmer har svikit, men vi ser dig. Vi ska ta bort det som orsakar din oro och ilska, oavsett om det är invandrare, feminister, transsexuella eller klimataktivister. I land efter land lockas väljare av detta budskap. Socialdemokrater och liberaler får maka på sig och […][...]

Jag minns knappast en uppföljare som jag längtat så efter Kallmyren! Del ett i Stenträsktrilogin Polcirkeln, som jag bloggade om på min egen blogg Punktslut i april förra året var en glad överraskning. Liza Marklunds cliffhanger på slutet var magnifik. Jag läste Polcirkeln en andra gång med elever på jobbet och tyckte att den till […][...]