Bernarda växer upp som ett svårmodigt teaterbarn, ensam i världen ända tills hon träffar Asta: också hon ett teaterbarn, ett ljus till Bernardas mörker, en själsfrände att kroka arm med genom livet. Så hade det kunnat bli, om inte Asta mördats av sin mammas stalker när hon och Bernarda är femton. Tjugofem år senare börjar […][...]

Ett telefonsamtal tidigt om morgonen. Modern meddelar bokens jag att hans halvbror, hennes son är död. Han känner inget, har inte träffat brodern på närmare tio år. Han lovar komma, springer till tåget med en bok i handen, för att möta upp sin mor i den nordfranska stad där brodern slutat sina dagar. Trettioåtta år. […][...]

Så glad jag blev över denna vackra bok. På omslaget möts läsaren av ett halvporträtt av Peter Bergfeldt med armarna tatuerade med blommor mest i röda och gröna färger. Bakgrunden är svart liksom hans linne, basker, halsband och glasögonbågar med detaljer i grönt. Hans namn och författaren Mats Fors namn är skrivna i grönt. I […][...]

Amanda Romares fristående uppföljare till den nyligen serieadapterade Halva Malmö består av killar som dumpat mig har rört upp något av en mediastorm sedan den presenterades inför allmänhetens beskådan, mitt i en annars stillastående midvinterdvala. Svt kulturnyheter benämner den som årets mest diskuterade bok, vilket måste ses i förhållande till att året knappt har börjat, […][...]

Den lilla pojken anar vagt att axet är sött så han tuggar och försöker svälja. Men det är taggigt och sätter sig på tvären i halsen och smärtan är total. Trots att han skriker är det ingen på åkern som tröstar. Tvärtom skrattar man åt den lille. Livets ax är en av Sven Delblancs sista […][...]

”Hur långt kan du kasta din pinne?” frågade jag. ”Över den där muren”, sa Masse. Och det var så allting började. Det börjar med att det är soligt och chill vid den gamla järnvägen. Bokens jag och hens vän Masse börjar utmana varandra att kasta saker över muren. Sakerna ska längre och längre bort. Helt […][...]

I get up first to be alone, and also because my jaw hurts too much to stay in bed. Each morning it is as if my mouth has survived a war – it has protested, it has hidden, it has suffered. De första två meningarna I Pathemata – Or The Story of my Mouth sammanfattar […][...]

Ärligt talat räcker det med bara anblicken av det lilla marsvinet med vampyrtänder på omslaget för att jag ska känna att det här är en bok som jag vill ha till mitt skolbibliotek (och med ”mitt” menar jag såklart elevernas, ehrm). Så rolig kontrast! Och jag blir inte besviken. Basketbollar och blodpudding är första delen […][...]

Plötsligt lever vi en tid där inte bara diktatorer utan även folkvalda ledare kan ljuga och komma undan med det. Göran Rosenberg blev journalist på 1960-talet ”i en tid när trovärdighet och sanningsenlighet stod någotsånär högt i kurs i den mediala offentligheten”. Han hade tur, konstaterar han. Under föräldrarnas uppväxt, de var båda Förintelseöverlevare från […][...]

I den andra romanen i serien Kustbor av Anneli Fichtelius, med titeln Redarens hustru, är det tidigt 1900-tal och Tio är kammarjungfru åt änkefru Louise i det blå palatset på Domberget i Reval – dagens Tallinn. Förra romanen, Organistens dotter (2024), slutade med att den då 14-åriga flickan Tio ofredas av baronen Ludwig von Löwe […][...]