Det är glest med författare som fortfarande är produktiva vid nittio fyllda. De enda nu levande jag på rak arm kan erinra mig är Elsie Johansson (född 1931) och Kerstin Ekman (född 1933). Den förstnämnda gav ut sin självbiografiska Bladet från munnen 2021, medan den senare släppte en ny bok, där hon resonerar kring sitt […][...]

Någon har uppenbarligen bestämt att Ann Cleeves deckare i North Devon-serien ska ha fågelnamn på svenska. Första boken, The Long Call, blev Albatross; andra, The Heron’s Cry, ganska rimligt Häger, och nu har alltså tredje boktiteln, The Raging Storm, blivit Stormfågel. Nu tog jag för givet att ”stormfågel” bara var ett poetiskt uttryck, men det […][...]

Lise Tremblays bok Driftens väg är en liten volym bestående av fem noveller. Omslaget pryds av ett kvinnoporträtt – som först fångade min uppmärksamhet. Ingenstans nämns konstnärens namn. Men målningen är den finlandssvenska Helene Schjerfbecks mest kända självporträtt. I Tremblays noveller har vi en kvinnlig protagonist som jagberättare. Denna kvinna är i 60-70-års åldern. Nu […][...]

Jag är ingen Denise Rudberg-läsare. Hennes ”Elegant Crime” lockar mig inte alls. Med andra världskrigsförlagda serien Kontrahenterna gjorde jag ett halvhjärtat försök, men kom aldrig in i det. Ändå kan jag inte låta bli att plocka upp Dancing Queen när den passerar mig i lånedisken. Jag är svag för 1970-talet, och det här ska vara […][...]

Hur skriver man en historisk roman där huvudpersonen befinner sig längst ned på samhällsstegen? Slavar, trälar och livegna som inte ens fått ett eget namn är svåra att spåra i arkiven. De flesta betraktades som ting och byttes ut när de var utslitna. Men det hindrar inte författare att försöka, och i svensk kontext finns […][...]

Song Yan arbetar som pianolärarinna och har precis flyttat in i en ny lägenhet tillsammans med sin frånvarande man och sin svårhanterliga svärmor. En gång i veckan kommer mystiska leveranser med svampar från svärmoderns hemprovins, Yunnan. Samtidigt får Song Yan veta saker om sin mans förflutna som skakar hela hennes tillvaro. Hon tar sin tillflykt […][...]

När 76-åriga Marjas lägenhet måste röksaneras flyttar hon högst motvilligt in på ett seniorboende för HBTQ-personer. Där möter hon den enerverande grannen Millan som envist drar henne med sig på gemensamma aktiviteter. Trots Marjas motstånd lyckas Millan och hans vänner till slut locka ut henne ur lägenheten till gemenskapen utanför. På seniorboendet finns HBTQ-seniorer från […][...]

Vanligen ställs man till svars för sådant man gjort, inte för sådant man inte gjort. Det finns såklart undantag, där underlåtenhet är nog så graverande, men också en annan typ av gråzoner: de där man bryter mot normerna. Att inte ha barn, inte kunna eller framför allt att inte vilja, kan vara ett sådant fall. […][...]

Berättaren är tretton. Det är 1970-tal. Platsen är förorten till en icke namngiven stad, men det finns tunnelbana och de fina villorna ligger invid Mälaren så då vet man. Men det är av mindre betydelse. Berättaren har bestämt sig för att att hon ska därifrån så fort det bara är möjligt. Skolan är platsen där […][...]

I slutet av maj i år befann jag mig på en barnboksafton på gemytliga Gamla stans bokhandel. Där presenterades bland annat Skuggan av Anna Höglund. Berättelsen är inspirerad av H.C. Andersens saga med samma namn. En ganska okänd berättelse som verkligen tål att återberättas. Det här är en bok som är svår att genrebestämma. Författaren […][...]