Visst hade jag varit nyfiken på att läsa Maia Kobabes seriebok Gender Queer även om den inte hade toppat listorna över böcker som folk vill förbjuda från amerikanska bibliotek. Frågan är om jag hade hört talas om den? Kanske har uppmärksamheten, trots illviljan, gjort gott? Nu har jag läst tillräckligt många böcker på de där […][...]

Den bästa dagen är en dag av törst, skrev Boye, och konstaterade att det är vägen som är mödan värd. Nioosha Shams poesidebut Teshne, som betyder ”törst” på farsi, följer i detta tankespår, skruvar upp volymen på det och fyller det med kropp, värme och sprittande sårbarhet. Det handlar om kärlek och kärlekar, men kanske […][...]

I likhet med journalisten Bosse Lindquist – som står för den initierade inledningen till De hemliga breven: den politiska familjen och vardagens samtal – svalde jag 1982 med hull och hår Jan Myrdals (1927-2020) förskräckliga uppväxt, såsom den skildras i första delen av hans självbiografiska trilogi. Strax innan Barndom släpptes i bokform, sändes den som […][...]

2023 kammade debutanten Tina Harnesk hem publikpriset Årets bok för Folk som sår i snö. Då skrev hon om det gamla strävsamma paret Máriddja och Biera. Den samiska identiteten och livet i norra Sverige var det bärande temat i boken. Uppföljaren Mödramärg har alltså en hel del att leva upp till, skulle man kunna säga. […][...]

Marie Hammer är ett namn som var okänt för mig innan jag läste romanen som baserar sig på hennes liv. Hon föddes i Danmark år 1907 och växte upp på en bondgård. Den akademiske fadern skilde sig från modern Alma, som ensam fick fortsätta arbetet med mjölkkorna. Marie och hennes syskon gjorde bra ifrån sig […][...]

En dotter är på besök hos föräldrarna efter att det tagit slut med sambon. Hon letar efter meningen, och finner att här, här är den ju. En dotter och en pappa vurpar med skotern och blir fast på kalfjället tillsammans, men vad har de egentligen att prata om när motorn från skotern har tystnat? När […][...]

Alla människor spelar huvudrollen i sina egna liv och är statister – spelar alla möjliga roller, faktiskt – i alla andras. Medhjälpare. Motståndare. Fokus för romantiskt intresse. Och så vidare. Det där fångas väldigt skickligt i författartrion Lisa Bjärbo, Johanna Lindbäck och Sara Ohlssons novellsamlingar Tolv och Tretton. Här möter vi tolv respektive tretton barn […][...]

Antar att ni alla någon gång återvänt till en plats från barndomen och slagits av hur liten och oansenlig den känns. I minnet var det ett äventyrligt, magiskt och enormt ställe. Vid återseendet är allting förkrympt och magin försvunnen. Då kan det vara av vikt att stanna till och försöka återskapa magin. Att ta tillbaka […][...]

Ska våldsamheterna mellan Israel och dess fiender trappas upp till ett regionalt krig, frågar jag mig i skrivande stund. I veckan stod det klart att Hizbollah i Libanon blivit utsatt för ett spektakulärt angrepp via tusentals små personsökare som exploderat. Allt började med att terrorstämplade Hamas gjorde en fasansfull attack på civila den 7 oktober […][...]

Mången författarhustru har likt Katia Mann möjliggjort att storverk blivit skrivna. Det var hon som såg till att maken inte stördes av vardagens stök och bök. Övriga familjen utgjorde stödtruppen. De bekräftade det gudabenådade geniet och utgjorde stoff till dennes böcker. I författaren tillika kulturskribenten på DN Åsa Beckmans nya bok Kulturbarn: att växa upp […][...]