Det är inte det att jag aldrig hört talas om ungdomsboksklassikern The Outsiders, men det finns uppriktigt sagt en enda anledning till att jag faktiskt plockar upp den. Den anledningen stavas Bad Girls av Jennifer Mathieu. I Bad Girls skriver Mathieu sin egen version av S E Hintons roman från 1967. Också den utspelar sig […][...]

En medelålders kvinna och en tonårsflicka rör sig i Dublin under en dag, likt en viss Leopold Bloom något sekel tidigare. Ruth är terapeut med ett skakigt äktenskap. De upprepade men fruktlösa IVF-behandlingarna har tärt på makarna och relationen. Pen är autistisk och har inte haft det så lätt men det är mycket som har […][...]

Det skulle ju kunna vara så att jag är helt fel person för att skriva om den här boken. Jag är 57 år och den vänder sig till unga vuxna och skildrar en livssituation som jag har lämnat bakom mig för väldigt länge sedan. Men om texten håller, så håller texten – oavsett vem den […][...]

För ett tag sedan råkade jag befinna mig i publiken för ett författarsamtal med Hanna Rajs som skulle prata om sin nya bok Cristinaboken, eller, där var du, större än bokstäverna som bildar ditt namn. Jag hade dessutom precis fått hem boken i brevlådan för att vid tillfälle recensera den. Något som slog mig vid […][...]

Veronica Clarke går en ljus framtid till mötes. Bra high school-betyg, rankad som årskursens avslutningstalare och på väg mot ett av USA:s allra finaste collage till hösten. Tills ett streck i räkningen uppenbarar sig, högst bokstavligt: en litet rosa streck på en plastbit hon just kissat på. Hon är gravid. När hon berättar det för […][...]

Det började med att vi fick råttor. Jag var tolv och mina föräldrar var odödliga. De såg inte råttorna som ett tecken på något. Råttorna sprang bara omkring bakom socklarna i vårt kök varje natt. De hade gnagt sig in genom glasullen under fasaden, och nu sprang de omkring inne där kökslådorna slutade. Man hörde […][...]

Omslaget till den nyutkomna romanen Elizabeth Finch pryds av en handväska av det rejälare slaget, snarlik Muminmammans fast med längre handtag. En modell som jag själv favoriserar och som genast får mig att sympatisera med Julian Barnes outgrundliga titelkaraktär. Det är genom romanens jagberättare antihjälten Neils ögonpar som vi betraktar Elizabeth Finch (EF). Neil själv […][...]

Det finns queer ungdomslitteratur nuförtiden. Någon enstaka bok fanns säkert även när jag var liten, men plötsligt är den en självklar del av barn- och ungdomslitteraturen. Vad hade jag inte gett för att ha fått läsa Att se stjärnor eller Brorsan är kung när jag var liten och försökte bena ut min plats i existensen? […][...]

Första kapitlet är vedervärdigt. Det tränger sig på och gör ont att läsa. Ozzie, 14 år, utsätts för övergrepp av den ende grannen som fortfarande pratar med honom och det är vidrigt att läsa. Det är tufft för Ozzie att växa upp i Vresta, där alla vet allt om alla, och det alla ”vet” om […][...]

År 2000 inleds vänskapen mellan Elisa och Beatrice, en vänskap som präglar de viktigaste åren i Elisas liv och som får ett abrupt slut. År 2019 sätter sig Elisa ned och skriver – hon måste göra upp med de där åren, göra upp med Beatrice – och kanske göra upp med sig själv. Elisa växer […][...]