Först trodde jag att Christoffer Carlssons nya bok hette ”Järntecken”. Jag hade aldrig hört ordet järtecken innan. I Wikipedia förklaras järtecken som ett varsel, förebud eller tecken på något. Alltså ett omen. Boken börjar i november 1994. Vi befinner oss i Marbäck i Halland. Ett hus brinner besinningslöst och därinne ligger någon som är död, […][...]

I Min sårbara kropp finns en av de vackraste kärlekshistorier jag läst. En riktigt bra skildring av vänskap också. Liksom av kärleken till djur. Och ett återgivet samtal som är något alldeles särskilt. Ändå är det en bok som är knepig att rekommendera andra att läsa. Kombinationen av väldigt mycket ångest, väldigt mycket explicit sex […][...]

Adi förstår sig inte riktigt på sin omgivning. Det är lätt att en inte gör det när man är fem år gammal. Hennes pappa försöker styra familjen och se till att de inte avfaller från den goda vägen, mamma har fullt upp med nya syskonet som alltid är sjukt och storasyster Dina utforskar världen hennes […][...]

Det finns författare jag läser mer för deras språkvärld, än vad de kanske råkar ha för motiv med det de skriver. Så har det varit med Aase Bergs texter som jag läst i DN eller i någon antologi. Haggan är det första roman jag läser av henne, eller vad nu jag ska kalla denna bok. […][...]

När jag var liten fanns KP, Kamratposten, för alla frågor man kunde tänkas ha om sex. Frågespalten där, om Kropp och Knopp, längtade jag efter mellan varje nummer. I skolan fanns visserligen sexualkunskap, men det enda jag minns av det är en lärare som skämtsamt säger att kvinnans könsorgan är lite likt ett gethuvud. Inte […][...]

Fritz hade just blivit exponerad för vetenskapsvärldens stora hemlighet: Forskningsinstitutioner var kungariken, och deras invånare styrdes och motiverades av samma faktorer som styrde och motiverade invånarna i alla riken. I första hand känslor, i andra hand rationellt tänkande. Alldeles särskilt gällde detta de riken som hade de största och mest betydelsefulla kungarna. Det borde förstås […][...]

Det finns en enda anledning till att jag tvekar att ge Sara Stridsbergs Kärlekens Antarktis högsta betyg; att det riskerar att ge potentiella läsare för höga förväntningar. Och har man för höga förväntningar blir man ju ofta besviken. Men samtidigt måste man som recensent vara rättvis – och Kärlekens Antarktis är en av de absolut […][...]

För oss som växt upp med näsan i böckerna om Pettson och Findus är Sven Nordqvist knappast någon ny bekantskap. Berättelserna kunde för all del vara spännande, när gubben och katten på många omvägar skulle få till ingredienserna till pannkakstårtan eller skrämma bort räven från hönshuset, men det var nog ändå bilderna som hade det […][...]

Det finns ett litteraturpris som ingen åtrår: Bad Sex Award delas ut till författare som lyckas synnerligen dåligt med sina sexskildringar.  Med tanke på att Nobelprisfavoriten Haruki Murakami nominerats till priset är det kanske lätt att dra slutsatsen att ingen, inte ens litterära giganter, behärskar konsten att skriva realistiskt och upphetsande om sex. Glädjande nog […][...]

Texten rör sig fritt i Ingela Strandbergs bok Att snara en fågel, utan hindrande interpunktion eller rubriker. Sidorna är luftiga och ofta fåradiga. Det är en mytisk värld som tar plats mitt i vår verklighet. En värld som är drömsk och rå. Boken innehåller två diktsviter, först ”Kopparödlan” och sedan den som gett namn till boken, […][...]