Härom veckan fick Emma AdBåge Snöbollen för sin senaste bilderbok Såret, som därmed utsågs till årets bästa svenska bilderbok 2022. “Redan bokens titel, Såret, lockar in läsaren i en vardagsdramatik med existentiell botten. Ett barn skadas och scenen är skolan.” skrev juryn om boken. Såret tar på sätt och vis vid där AdBåges Augstprisvinnande bok […][...]

Av Helene Ragnarsdotter Ternblads roman kan vi främst lära oss hur viktigt det är att lägga lite extra tid på baksidestexten. På romanen Systrar i vått och torrt kan man bland annat läsa: ”…fyra släktled kvinnor kämpar för att skapa sina egna liv under ett nittonhundratal som förändras i snabb takt.” Det låter helt okej, […][...]

Det är denna lycka vi söker. Vi är olydiga. Vi förtjänar att straffas. Men vi låter ingen straffa oss. Vi straffar varandra, blinda inför oss själva. Vi är omöjliga att se. Genomskinliga. Jag kan inte sova, ansiktet värker. Hans händer, hans kyssar, det salta i hans tårar, det räcker inte. Ingen hör oss. Kärlekens exil […][...]

I höstas kom pocketversionen av Brombergs nyutgåva av Pär Lagerkvists novellsamling Onda sagor, som gavs ut första gången 1924. Även om enstaka ord avslöjar att texten skrevs för hundra år sedan, känns de här mörka och suggestiva kortnovellerna precis lika aktuella idag. Det handlar om livet och döden, kärlek och uppgivenhet, samtidigt som allt berättas […][...]

Maddi är egentligen döpt till Madicken, men nu när hon går i sexan vill hon helst glömma det barnsliga namnet. I skolan känner hon sig mest fel. Hon blir retad för att hon är tjock, men tänk om det är något hon inte vill ändra på? Det kanske är så att hon är nöjd med […][...]

Jag har ingen aning hur det kommer sig att jag plötsligt verkar ha utvecklat någon sorts faible för romaner i ambassadörsmiljö. Häromsistens läste jag Ambassadören på Portland Place av Denize Karabuda och nu Smugglarna från paradiset av Henrik Sjöberg. Den senare av de två utspelar sig på 70-talet då Nordkorea öppnade en ambassad i Stockholm. […][...]

minuterna innan jag fanns vem levde i mig då vem tog mina händer och bar ut mig var jag en hare hade jag en hares själ darrande intill hjärtat Den är vacker, bilden av den darrande haren, som Lisa Gidlöf målar upp i sin andra bok Intill haren, inuti haren. Jag får genast syn på […][...]

Det här är en roman som belönar den uthållige. Den som förespråkar att sluta läsa om man inte fastnat efter 50 sidor, hade missat hela grejen – och det hade ju varit synd. För dem. Själv är jag av den envisa sorten och blev mot slutet rikt belönad. Som socionom vet jag att kriser yttrar […][...]

Trots att jag aldrig satt min fot i skånska Mölle är jag inte obekant med dess rykte som klassiskt semesterparadis. Orten var förr i tiden vida berömd för sina stärkande havsbad och först i landet med att runt förra sekelskiftet införa gemensamhetsbad för män och kvinnor. Ett litet vindpinat fiskarsamhälle som under sommarhalvåret fick känning […][...]

Sedan 2010 har det varje år kommit ut en bok om den paranta Östermalmsdonnan Marianne Jidhoff. I slutet av 2022 kom den tolfte romanen De första tolv. Sedan ett par år tillbaka kastar jag mig över serien. Det är underbart att få återse alla karaktärer som jag över tid lärt känna. Hur de alla utvecklas […][...]