Inser att det är svårt att recensera poesi för att det känns så viktigt att göra språket och stilen rättvisa. Därför kommer jag att använda många citat från boken så att ni får en känsla av författarens språk, som jag tycker väldigt mycket om. Författarens språk är vackert och målande och det känns som om […][...]

Innan jag börjar läsa måste jag rusta mig. Jag läser Stina Wollter och Roxane Gay, jag läser Ur mammas mörker och plockar fram Inte som andra döttrar ur bokhyllan. Den står i min biografisektion Olyckliga flickor. När jag var i yngre tonåren hade jag en hylla som jag kallade just det – Olyckliga flickor – […][...]

Debutanten Malin Sanglert har med Det andra arvet skrivit en spänningsroman som börjar som en feelgood-roman men sakta men säkert får läsaren att sitta med andan i halsen och bara vilja läsa vidare. Sofie ärver sina morföräldrars villa på västkusten. Hon reser ner från Stockholm för att påbörja renoveringen av den gamla fastigheten och sedan […][...]

Bilderna är tecknade i oljepastellkrita eller vaxkrita eller akvarell. Det sprakar av färg. Eller så myllrar det av intrikata mönster i svart tusch på vit botten. Det är sida upp och sida ner. Den som läst Sara Granér förut känner genast igen hennes stil. Debutboken Det är bara lite AIDS slog ned som en bomb […][...]

Jag är väl inte känd som något feelgood-freak, men när En dyrbar fångst, första delen i Morden längs kartan, lockar med att vara en mysdeckarserie full av charm och mörka mysterier blir jag nyfiken. Vi får stifta bekantskap med den paranta Louise Collins, drygt sjuttio år. Den legendariska tidningen hon har startat och levt med […][...]

Inspärrade i en cell sitter Shahrzad (ja, den Shahrzad) och en mycket ung kvinna. Det är hett och de får varken mat eller vatten – annat än det som droppar från ett rostigt rör och så flugorna, förstås. Redan där har vi passerat realismens gräns för armod men det är ändå det som är verkligheten, […][...]

Vilket djur har blått blod, tre hjärtan, näbb och en hjärna som sträcker sig ut i armarna? Rätt svar: bläckfisken. Detta mytomspunna djur bär fortfarande på många hemligheter. Men redan på första uppslaget utlovas fakta snarare än sägner. Det var aldrig någon jättelik Kraken som drog med sig skeppen ner i djupen på Nordatlanten. Nej, […][...]

Det var bara drygt ett år sedan jag skrev om Kristina Appelqvists Klänning för korta kvinnor. Då föll jag pladask för den puttriga historien helt utan mord. Särskilt karaktärerna fastnade, då de var lagom överdrivna på ett närmast burleskt vis. Så ni kan tro att jag var sugen att sätta tänderna i uppföljaren. Vi får […][...]

Leonard Cohens välkända sångtext kommer för mig när jag läser Maja Hagerman, välrenommerad vetenskapsjournalist, historisk dokumentärfilmare och författare. Nu aktuell med essäsamlingen Minnesbrunnen: Om helgon, skallmätare och hotet mot demokratin. Bortom motorvägsbyggen, miljonprojektets betonghus, McDonaldsrestauranger, skolhus med mera i Botkyrka vid Mälaren utanför Stockholm skymtar författaren ett fascinerande medeltida Sverige i brytningstiden mellan hedendom och […][...]

Jenny flydde den lilla uppväxtorten Sörede och flyttade till Stockholm för några år sedan för att få sin femårsplan att gå lås: skaffa en tillsvidareanställning, ett förstahandskontrakt och en partner. De senaste åren har kantats av otrygga anställningar och försök att passa in i den värld som hon längtat till ända sedan hon var liten […][...]