Denzel är en vuxenroman av av Christina Herrström, som på 90-talet skrev fina ungdomsromaner. Berättelserna befolkades av unga människor som kritiskt granskade vuxenvärlden. Genomgående ämnen var familjekonflikter, kärlek, vänskap och karaktärerna spelades av många nu framgångsrika skådespelare. Dramaproduktionen i Göteborg måste ha varit en kreativ plats, minns jag att jag tänkte framför tjockteven. Romanen Denzel utspelar […][...]

Kriminalinspektör Malin Fors är inte kvar i Linköping. Hon har flytt ifrån sig själv och sina demoner ända bort till Thailand. Hemma i Sverige har det mesta gått åt helvete. Hon har blivit brutalt dumpad och dövar sig hårt med spriten borta i Bangkok. Det blev ohållbart på polisstationen och hon blev skickad på rehab […][...]

När jag såg Anna Perssons och Shaon Chakrabortys guldbaggebelönade dokumentärfilm Förvaret var det första gången jag hörde talas om Migrationsverkets låsta institutioner där människor frihetsberövas i väntan på att utvisas. Jag gissar att det är så för många, att den här delen av myndighetens verksamhet inte är något gemene man har koll på. Antologin Flyktingfängelser […][...]

Det var egentligen inte Miira jag hade tänkt skriva om idag. Så såg jag SVT:s Idévärlden i söndags, där Dick Harrison bekymrade sig över bildningens förfall, och Miira liksom bara propsade på att få komma till tals. För även om Harrison och de andra medverkade hade en hel del poänger och till stor del framhöll […][...]

Som treåring brukade jag släpa med stora travar av böcker till min dagmamma. Sedan satt vi där i hennes kök och läste bok efter bok. Samma tendens har sedan följt mig genom livet. Jag blir helt enkelt väldigt lycklig av att se, känna lukten av och läsa böcker. Ännu mer lycklig blir jag när jag […][...]

Att man bara kan falla ut ur sitt liv. Som om en fallucka öppnades och man bara försvann. Friktionsfritt. Andreas Lundbergs debutbok Storm i den pelare som bär består i huvudsak av mobilanteckningar som författaren skrivit mitt under en depressiv sjukdomsperiod. Platsen är en psykiatrisk avdelning på Sahlgrenska sjukhuset. Berättelsen kantas av självmordstankar, elchocker, overklighetskänslor. […][...]

Jason Diakité är mest känd under namnet Timbuktu och som rappartist. Sedan i höstas kan han även kalla sig författare efter att ha publicerat sin första bok, en familjebiografi med titeln En droppe midnatt. Genom den söker han sitt eget ursprung och försöker förstå familjens historia. En stark berättelse om att vara trygg i sig […][...]

Jag har ganska länge varit fascinerad över tanken på att Stockholm, där jag bor, tidigare var omringad av tullar, som hade tullbommar. Där fanns de övervakade gränserna. Lite som att köa framför en biljettlucka till ett nöjesfält, när väl man var tullbesiktigad släpptes man in i den pulserande staden, och kanske in i äventyret, förhoppningsvis […][...]

Jag tror inte det bara är önsketänkande om jag påstår att det gått en liten våg av nordiska väsen genom litteratur och film på senare tid. Troll, tomtar, rån, älvor och gudar har dykt upp i lite alla möjliga sammanhang, och även om vi kanske fortfarande sneglar allra mest mot det stora landet i väster […][...]

2008 bodde för allra första gången fler människor i världen i städer än på landsbygden. Många djur, från råttor och duvor till björnar och rådjur, har också lärt sig att leva helt eller delvis på städernas överblivna överflöd. Så tanken är ju inte orimlig att även övernaturliga väsen, ”rådare”, skulle urbaniseras. Det är i alla […][...]