Att översätta innebär alltid en form av övergrepp, skriver Ann Jäderlund i efterordet, och visst är det så. Det var länge sen jag läste Dickinson, men när jag läst denna version och sen lite engelska och sen återvänt till denna igen, så tycker jag ändå att Jäderlund förhållit sig väldigt trogen originalet. Gång på gång […][...]

När Jonas Ellerström kommenterar Tomas Tranströmers ungdomsdikter hänfaller han gudskelov inte åt samma okritiska blindhet som Staffan Bergsten i Ett diktarporträtt. Det ligger i sakens natur: här möter vi den unge Tomas diktning innan han 1954 utges på Bonnier och blir den fullfjädrade Tranströmer. Åren före debuten publicerar han dikter i olika tidskrifter, varav tio […][...]

I våras började kultursideskribenter och -bloggare rada upp sig och trängas om att få buga djupast. HAN fyllde 80 år. Metaforens mästare, översatt till ett sextiotal språk och den ende svenske författare som omtalas som nobelpriskandidat. Själv kan jag skämmas över mitt tycke för Tomas Tranströmer. Dels låter diktinnehållet så urbota träigt och avtändande när […][...]

Poesi är "När språket komprimeras och struktureras till högsta uttryckskraft" förklarar Staffan Bergsten. Erik Gustaf Geijer replikerar från 1700. "Var plåga har sitt skri för sig, men hälsan tiger still" och stillsamt tillägger Tomas Tranströmer 2004. "Håll ut näktergal! Ur djupet växer det fram – vi är förklädda". Sådan är Bergstens ambition, att omfatta den […][...]