Gro och Mina är tolv år, går i samma klass och är bästa kompisar. Deras vänskap har, åtminstone när vi möter dem, en fast form med fasta roller: Mina förälskar sig i den ene killen efter den andre, pratar oupphörligt om dem med Gro, som skriver rim om dem och ibland kärleksbrev till dem åt […][...]

För att vara ärlig var det omslaget till Mårten Westös Fotnoter till en vandring som fick mig på kroken. När jag sedan ögnade igenom de första sidorna märkte jag hur jag sänkte takten i läsningen. Det var som att jag förvandlades till en lyssnare och iakttagare – en läsart som skiljer sig från när jag […][...]

Poesi är någonting som många tror är krångligt. Men enligt mig är det precis tvärtom. Poesi är självklar och öppnar världar. Och eftersom det finns en sådan bredd så är jag övertygad om att det finns poesi för precis alla. Jag vet treåringar som uppskattar Tomas Tranströmer. I Lina Hagelbäcks Kometkarta möter vi ett känsligt […][...]

Jag har precis slagit igen pärmarna på en småputtrig thriller för barn mellan 6-9 år. En bok jag absolut skulle sätta i nävarna på den lågstadieelev som längtar efter en första kapitelbok att läsa alldeles själv. Nästan varje kapitel slutar med en cliffhanger, och även om det inte är på nagelbitarnivå, dör spänningen i berättelsen […][...]

Halldór sitter vid sitt köksbord och äter gröt medan han tittar på arbetarna som gräver ett dike längs hela hans gata för att kunna lägga kullersten. Över den löper en spång fram till hans närmaste granne Gyða som han gått och kärat ner sig i. Han är arbetsbefriad efter ett produktionsstopp på räkfabriken där han […][...]

Nattavaara är en by nordost om Jokkmokk. Nattavaara är också första delen i en trilogi om en nära framtid i Nordmark, en fiktiv nation i den del av Sverige som ligger norr om polcirkeln. Världsordningen, så som vi känner den, har gått under. I just Sverige har förutsättningarna för överlevnad av allt att döma varit […][...]

Det börjar med en historia (det börjar alltid med en historia) om en pirat och en flicka. Det börjar med en historia om en pojke som en dag står framför en dörr målad på en mur men inte öppnar den. Det börjar med en ung kvinna som gör ett smärtsamt offer. Det börjar med ett […][...]

Att Peter Mickwitz diktsamling Bo i ett hus som ligger i mörkret avslutas med en essä känns helt naturligt, eftersom alla texterna utgör reflektioner. De är ett tankearbete, där poeten och essäisten bearbetar samhällets förändringar – rasismens och främlingsfientlighetens normaliserande. Det görs dock inte genom att analysera det som händer där ute, runtomkring, utan framför […][...]

När jag börjar läsa Codex 1962 begriper jag först ingenting. Två personer talar till varandra, vilka är de? Jag läser vidare och inget klarnar utan blir om möjligt ännu mer obegripligt. Men jag sugs ändå in i berättelsen och snart nog slutar jag att bekymra mig över om jag förstår eller inte. Jag tänker att […][...]

Det dröjer ett tag innan titelns son gör entré i En sons historia, som för att understryka att berättelsen om en persons härkomst och liv av nödvändighet handlar om andra. För även om det är Andrés, sonens, historia är det i hög grad också hans mors och hans mosters, en kort tid hans fars och […][...]