Universum, rymden, världsalltet. Kärt barn har många namn. Och när höstens natthimmel anlänt söker sig blicken upp till stjärnor och andra lysande prickar. En av de lysande prickarna kan vara en rymdfarkost som kretsar kring jorden varv efter varv. De är ibland bemannade med astronauter och kosmonauter som har sänts upp i forskningssyfte. Detta är […][...]

Jag ville inte alls veta hur det är att vara död Jag ville veta hur motsatsen var möjlig I Lina Rydén Reynols fjärde diktsamling undersöker ett diktjag det liminala tillståndet mellan livet och döden – och inte det som vissa hänvisar till i nära-döden-upplevelser, utan det märkliga tillstånd det är att helt enkelt existera, utefter […][...]

En läsare som plockar upp en roman av Haruki Murakami har traditionellt sett kunnat förvänta sig tre saker: magisk realism, ensamma män och fylliga bröst. Så även i detta fallet. Staden och dess ovissa mur är varken mer eller mindre än jag förväntade mig. Det är en tjock och långsam roman. Språket, tiden och funderingarna […][...]

Det västkustslika samhället i boken Vrakstrand heter Marösund. Där bor 16-åriga Sam tillsammans med sin morfar och mormor. Bakgrunden är nämligen att hennes mamma dog i en trafikolycka när Sam fortfarande var en baby. Hon har den senaste tiden registrerat förändringar i den egna kroppen. Finnar har vuxit upp i pannan och från armhålorna känner […][...]

En man som närmar sig medelåldern lever ett blaséartat liv i New York, kantat av kvinnor, knark och konstutställningar. Västvärlden håller på att förfalla ner i sitt eget navelskåderi och allt tycks vara för sent. Men så ringer systern till en kvinna som jaget dejtade för en massa år sedan och vill att han ska […][...]

Hur jag så snabbt som möjligt ska kunna lägga vantarna på The Hallmarked Man har tagit pinsamt mycket tid och energi det senaste … året? Längre? Sen långt innan boken hade en officiell titel, när den bara var ”Strike 8” hos nätbokhandlarna. Borde jag skärpa mig och skaffa någon form av läsplatta? Kan jag börja […][...]

Det är en morgon som så många andra morgnar men ändå inte. Det är hennes sista dag på Jamaica, åtminstone för den här gången. Hon vaknar tidigt bredvid honom, funderar på vad som väckt henne, tar långsamt in mer och mer av rummet och omgivningen och låter tankarna vandra. Allt ger associationer, allt väcker minnen […][...]

Fjorton noveller om människor som lever sina liv i ensamhet och gemenskap. Eller känner ensamhet i gemenskap eller gemenskap i sin ensamhet. De flesta karaktärer är något bitska, tilltufsade, kanske bortvalda eller får dra lass åt andra. Ofta upplever de sig oförstådda av omgivningen – de känner sig värda mera uppmärksamhet och respekt. Något gör […][...]

Är man en tyskspråkig författare, ingår det kanske bland plikterna att någon gång skriva om samhället så som det såg ut i Tredje Riket. Att levandegöra atmosfären eller människorna under 1930- och 1940-talet. Antalet människoöden som skulle kunna gestaltas i romankonsten är utan att överdriva oändligt. Om Daniel Kehlmann känt en plikt att skriva om […][...]

Det är en överväldigande tanke att människan skulle vara evolutionens krona på verket. Blev det inte bättre än så? Diktjaget i Axel Winqvists tredje diktsamling Kåta blommor ligger i sängen och diktar, till ljudet av datorns surrande och bland smulor av knäckebröd. Samlingen inleds med att diktjaget proklamerar sin närvaro: ”kära medborgare, här har ni […][...]