I tusentals år har människor lämnat sin hembygd för att söka säkerheten på en helt ny plats, som ligger på andra sidan berget, havet eller älven. Och vad är egentligen en gräns? Människorna på dess båda sidor talar samma språk. De går över gränsen och hälsar på släktingar, de handlar varor eller jagar vilt utan […][...]

Ni må tro att jag blev upplivad då den tredje delen i Nina Storm-serien kom. Jag har varit väldigt förtjust i de tidigare böckerna och både fnissat, förfasats och bitit på naglar. Sedan sist har Nina Storm gått och tagit över sin forna chef Diana Wikmans jobb som generaldirektör för myndigheten. Den forna chefen, a.k.a […][...]

Huvudkaraktären A arbetar som vikarie i ett högstadium i Åbo. Hon bor kvar i en sunkig tvåa i studentbyn efter ett havererat förhållande med teaterregissören Henriikka. Varje natt ger hon sig ut på en löptur eftersom hon inte kan sova. I gamla arbetarkvarter i utkanten av staden, som renoverats och numera hyser allehanda universitetscampus och […][...]

Sedan en spådom 1965 förutsade att den då 17-åriga Frances Adams skulle bli mördad har hon varit besatt av att lösa mordet på sig själv. Man kan väl säga att hon på detta sätt gått sin omgivning ganska mycket på nerverna under de senaste sextio åren. Ingen har tagit hennes oro på allvar. Förrän nu. […][...]

Kuriosakabinettet, kan man lugnt konstatera, har gått ur tiden. Med Wunderkammer, av finlandssvenske Ralf Andtbacka, får vi dock återigen uppleva denna otympliga, mystiska möbel och de hemligheter som kan hittas i dess oräkneliga fack. Om kuriosakabinett skriver Andtbacka: Kuriosakabinettet uppstod ur den radikala expansion av det mänskliga vetandet som de stora upptäcktsfärderna innebar. Samlingen var […][...]

Gissningsvis ringer en klocka när du hör RFSU alternativt Riksförbundet för Sexuell Upplysning, men frågan är hur många som nuförtiden har pejl på dess grundare Elise Ottesen-Jensen (1886-1973) alias Ottar. Jag bestämmer mig på stående fot för att göra ett stickprov och ringer upp min yngsta, medicinpluggande dotter. Hon fyller 26 i dagarna och brukar […][...]

Jag är en ganska enkel människa. När jag läser böcker vill jag ha en bra historia. Helst en med början, ett mittenparti och ett vettigt slut. Om bara detta uppfylls, bryr jag mig inte särskilt mycket om hur lång den är. Jag blir glad om det är ett snyggt omslag, men det är inget absolut […][...]

Sorgehögtid av Simin Daneshvar publicerades för första gången 1969 i Iran. Det var första gången en bok skriven av en kvinna publicerades i landet, numera är det en modern klassiker. Det kom dock att dröja till 2022 innan boken översattes till svenska, men vilken tur att den slutligen kom ut även här. Sorgehögtid är en […][...]

När jag såg Flickor och institutioner på en temahylla på mitt närmaste bibliotek var min första tanke att det rörde sig om flickor på psykiatriska kliniker eller barnhem men så fel jag hade. Institutionerna är här statliga och kommunala förvaltningar och flickornas ålder varierar från tjugoåren till pensionsstrecket. Det börjar på en liten biblioteksfilial, där […][...]

När jag läst ut romanen Slöseri av den argentinska författaren María Sonia Cristoff, inser jag att jag är lämnad till en upplevelse av att inte ha förstått allt. Utgångspunkten är den unga kvinnan som har en framgångsrik karriär i kommunikationsyrket. Universitetet ger henne uppgifter som hon tar sig an med engagemang och professionell taktkänsla. En […][...]