Vad är en riktigt bra bok, kan man undra, inte minst efter att ha läst en. Senast jag var riktigt bokförälskad var när jag blev kär i Paul Austers författarskap sommaren 2012. I snabb takt avverkade jag sex-sju böcker av hans penna, innan jag blev alldeles övermätt. Mitt inne i den där berusningen njöt jag […][...]

För många, många år sedan orkade inte min bästa vän finnas längre. Hon blev utsatt för ett vidrigt övergrepp som gjorde att saker i det förflutna kom ikapp henne. Det går inte en dag utan att jag saknar henne, men hur jag tänker på henne har förändrats över åren. I början var saknaden ett djupt […][...]

Livet suger. Lösningen: Sov i ett år, se hur livet är när du vaknar. Det är inte som att vår namnlösa berätterska har så mycket att förlora, tänker hon. När man är ung, vit, modellsnygg och rik (arv efter döda föräldrar som aldrig brydde sig) i New York år 2000 kommer man undan med mycket. […][...]

Glöm Disney-filmen. Den lilla sjöjungfrun har aldrig varit någon gullig saga. Det finns inga sjungande krabbor. Med det sagt är det svårt att inte bli alldeles småflicksglad redan när man får The Surface Breaks i händerna: den är så fin. Mängder av detaljer gnistrar i silver på omslaget, och innanför skyddsomslaget gömmer sig stiliserade fiskfjäll […][...]

Härom året plockade Anne B Ragde upp sin berättelse om släkten Neshov igen, och det som i nästan ett decennium varit en trilogi (Berlinerpopplarna, Eremitkräftorna och Vila på gröna ängar) blev en tetralogi – och så nu en pentalogi. Förra årets Det finns alltid förlåtelse följs alltså här upp med en femte roman, Det är […][...]

I debutromanen Sjöhästar skriver estradpoeten Niklas Mesaros fram en relations upplösning. Nilo och Nasim har varit tillsammans i fem år när Nasim plötsligt säger att de måste prata. Via Nilo får läsaren ta del av förhållandet genom backspegeln. Samtidigt som han försöker förstå vad det är Nasim vill prata om börjar Nilo att se tillbaka […][...]

Michail Bulgakov är ett av de namn som ofta nämns då ryska författare kommer på tal. Fram tills rätt nyligen var hans verk däremot inget jag hade tagit del av. Ansvarig för såväl pjäser som Familjen Turbins dagar som för romanerna Det vita gardet och Mästaren och Margarita, har han gått till historien som framgångsrik […][...]

Det finns gott om fantastiska böcker, som man läser med glädje. Och så finns det gott om dåliga böcker som man i bästa fall slipper läsa. Men den typ av böcker som verkligen frustrerar mig är böckerna som nästan är fantastiskt bra, men faller på målsnöret. Ruth Hogans Räddaren av förlorade ting är en sån […][...]

Vissarion Grigorjevitj Belinskij dog 1848. Han var en prominent rysk litteraturkritiker som tappade fattningen i ett antagligen psykedeliskt lyckorus efter att ha läst Dostojevskijs debut Arma människor (1848). Inte alls långt efteråt gavs Dostojevskijs Dubbelgångaren ut. Efter sista sidan tvärvände karln i sitt omdöme och var inte så lite besviken. – Vadan detta skräp!? kan […][...]

Romanen Den tyska flickan av Armando Lucas Correa inleds med att vi får följa den 11-åriga Hannah Rosenthal som sedan barndomen lever ett högborgerligt och tryggt liv i Berlin. Men på kort tid har allt förändrats och Hannah och föräldrarna får finna sig i att omgivningen vänder dem ryggen och kallar dem ”smutsiga”. Familjeförmögenhet och […][...]