Det blev rabalder när Svenska Akademin tillkännagav Nobelpriset i litteratur. Bob Dylan svarade inte för att ta emot beskedet. Det skrevs en kommentar på hans hemsida men kort därefter togs den bort. Sedan kom beskedet att han inte kommer till utdelningen av priset. Nu väntar världen på att han åtminstone ska hålla en Nobelföreläsning. Det […][...]

”Som en bro mellan kulturer ska du sammanlänka öst med väst.” Bastarden från Istanbul startar med att en ung turkisk kvinna misslyckas med att göra abort. Sedan hoppar den 19 år framåt och startar på nytt på två kaféer – ett verkligt i Istanbul, döpt efter en tjeckisk exilförfattare, där intellektuella dricker sig fulla och […][...]

Orhan Pamuk tilldelades nobelpriset med motiveringen att han ”på spaning efter sin hemstads melankoliska själ har funnit nya sinnebilder för kulturernas strid och sammanflätning” Mer konkret lär hans skicklighet ligga i att copypasta ihop romaner av tjuvgods hämtat från både turkiska, europeiska och mellanösternska traditioner. Säkert har det också engagerat omvärlden att Pamuk som en […][...]

Det är lätt att tanklöst låta sig ledas in i Orhan Pamuks värld. Den är förföriskt vacker och melankolisk. Hans böcker är, även när de är politiskt laddade (Oskuldens museum hör inte till den kategorin), behagligt läsvänliga berättelser med en sockrad kärlekshistoria som central beståndsdel. Nästan alltid finns Istanbul där också, en mystisk stad som […][...]

Liksom huvudpersonen i första delen av Asli Erdogans roman Den mirakulöse mandarinen, har jag nattetid vandrat runt i ett relativt folktomt Genève, betraktat de stora bankpalatsen och gamla stan med sina fontäner. Men detta var som en del av en uppsluppen tågluff. Kvinnan i Erdogans roman däremot, nattvandrar under helt andra premisser. Hon är invandrare […][...]

Först kan jag inte direkt påstå att jag tycker om texten. Språket känns nästan lite utstuderat … prosalyriskt, som det var så inne att skriva för några år sedan. Korta meningar, korta kapitel, underförstådda undertoner som man förväntas söka efter och begrunda, långa transportsträckor där ingenting händer. Såna texter har aldrig direkt tilltalat mig; det […][...]

Del 1 | Del 2 | Del 3 On 10/8/07, Christian Eklund wrote: Amos Oz. Jag såg honom bli intervjuad, av Babel antar jag. Det var bra alltså? Det var ju min första bokmässa, vet inte riktigt vad jag hade väntat mig, torget var ju lätt epilepsiskadligt. Som ett köpcenter dagen innan julafton. Hade det […][...]

Det är med höga förväntningar som jag ger mig på Bodil Malmsten. Nu efteråt så önskar jag att jag skulle ha låtit bli att läsa boken och sedan hyllat den till skyarna för att det är Bodil Malmsten. Det hade varit ganska lätt gjort, förpackningen är fantastisk, pappret tjockt och skrovligt, känns lyxigt och bilderna […][...]

Istanbul – Minnen av en stad – Oemotståndlig läsning för den som är intresserad av Orhan Pamuks författarskap. Oundviklig läsning för den som är intresserad av megametropolen Istanbul, bättre än någon resehandbok. Ett dubbelporträtt. I självbiografiska essäer väver Orhan Pamuk samman sitt liv med Istanbuls historia – deras öden går inte att skilja åt. Orhan […][...]

Långsamhetsläsning. Jag vill lyssna till varje mening, stanna upp vid orden, fundera, läsa textstycken om och om igen, anteckna, bläddra vidare, bläddra tillbaka, skriva upp meningar, saker jag kommer att tänka på, spara citat jag inte vill glömma. Finns det något som heter bokkemi (= när boken och läsaren passar ihop; som med personkemi)? Jag […][...]