Jag var ett barn, jag hade begränsade referensramar. Dessutom var jag raka motsatsen till Yvonne ifråga om att uppfatta vad andra människor gjorde och sa. Yvonne hade alltid sett mer än det uppenbara, och ofta såg hon saker som inte ens fanns. Jag såg och hörde i stort sett bara det som ögat och örat […][...]

Kanske säger det mer om mig än om den här romanen att jag associerar till Cordelia i teveserien Buffy the Vampire Slayer, men det finns ett avsnitt där seriens huvudperson får förmågan att läsa människors tankar. Det är en ganska obehaglig förmåga, som det visar sig, utom i ett fall. När alla andra blir besvärade […][...]

Julie lever det där urbana, perfekta medelklasslivet. Hon och hennes fästman är 30-nånting, har en fin lägenhet i Köpenhamn, bra jobb, och planer på bröllop, barn och husköp. Allt tycks gå som på räls. Tills det plötsligt inte går alls. Fästmannen meddelar att han behöver tid att tänka, att han har en biljett till Goa […][...]

Går du i författardrömmar? Du är inte ensam. Intresset för att skriva skönlitterärt har de senaste åren fullkomligt exploderat. Med det svenska deckarundret kommer lusten att tjäna snabba pengar på rolig sysselsättning, men inte handlar det bara om det? För i så fall skulle fenomenet stanna vid Camilla Läckbergs taffliga skrivarskola i Amelia. Nej, det […][...]

I en nära framtid sänds alla umbärliga människor till reservbanksenheten. Umbärlig är man om man är en barnlös kvinna över femtio eller man över sextio, och inte har ett yrke som bidrar till den ekonomiska tillväxten eller på annat sätt har en betydande roll som förebild. Dorrit Weger, bokens huvudperson och berättare, är författare, ensamstående […][...]