"Människan sitter vid diktens port," skrev Nils Ferlin en gång i en dikt som speglas i en central scen i Orkanpartyt; "hon talar om allt vad stort hon gjort och allt vad stort hon ska göra." Tanken med Canongates mytserie är ju så god; att många av de gamla myterna, allt vad stort forntidens hjältar […][...]

Det är mycket med myter just nu. Var och varannan bok som ges ut, vare sig det kallas fantasy eller "riktig" litteratur, verkar på något vis knyta an till äldre myter och försöka väva in dem i det moderna. Grekiska gudar dyker upp i var och varannan dussinroman, det föreslås på fullt allvar att börja […][...]

Johannes Schefferus var förmodligen trött på att ständigt behöva söka utanför landets gränser för att finna de nödvändiga exemplen i sin undervisning vid Uppsala universitet. Enligt tidsenlig didaktisk sed var just exempel ur historien ett vanligt redskap. Med dem kunde man påvisa och förkasta allt mellan himmel och jord. Alexander den store och Scipio Africanus […][...]

Historiska romaner med forntida motiv hör inte till vanligheterna. Kanske beror det på att det många gånger bristfälliga källmaterialet gör det svårt att väva samman helheter? Å andra sidan ges det således gott om utrymme för egna tolkningar för de hugade författarna. Möjligheter alltså men också faror och fällor att fastna i. Johanna Hildebrandt vågade […][...]

Hugin och Munin, nä, han heter inte Mumin. Och är Munin verkligen en han? Vet du inte vilka de är, Hugin och Munin? De är de två korparna i den nordiska mytologin. Tillsammans flyger de världen runt och ingenting undgår deras ögon och öron. De två är de klokaste av alla eftersom de har druckit […][...]

Det är tre saker som gör att Nordens gudar och hjältar är läsvärd och lärorik. Den första och kanske viktigaste är att författaren tar dessa gudar och hjältar på allvar och, trots att det är omöjligt att helt fjärma sig från samtiden, inte försöker pressa in dem i någon sorts nutida mall. De har spelat […][...]