Det sägs att en bild säger mer än tusen ord… men det är bildtexten som avgör vilka tusen ord. Vi börjar med Erik. Erik är inte så gammal, men gammal nog att följa med att följa med morsan (Erik är ett av alla barn som har en morsa och en farsa men inte längre ett […][...]

Två romaner står det på omslaget. Jag skulle snarare säga två berättelser, men det är mer baserat på att de är så korta än på att romanens byggstenar skulle saknas. De har kapitelindelning och skildrar en utveckling (som romaner brukar göra) snarare än en situation (som ofta är fallet i en novell). Men det är […][...]

Den sammanlagda längden av alla broar som någon gång byggts, det säger sig självt att det är en lång, lång och sviktande väg att gå. Den underliga och underbara titeln på Marie Norins diktsamling strålar som en hoppfull ljusgata och gråter som en ocean av hopplös enslighet. Det gör också hela diktsamlingen. Diktjaget söker i […][...]

Beskrivningar av rum. Annat beskrivbart. I husen mittemot är fönsterna mycket små. Alla här har små händer. När du kommer hem ska vi äta, sova. Det finns ingenting att vara rädd för. I slutet av "Världsrekord utanför Madrid" finns denna dikt: en finstämd bild av modern och barnet strax efter födseln. BB-barnens minimala lemmar, den […][...]

"Kupa" är som ett litet reservat av litteratur. Att läsa den är att befinna sig i ett annat tillstånd, vagt oroad, utan kontroll men väl omhändertagen. Sådan är också tillvaron för dess huvudperson, den jagberättare vars identitet vi aldrig får veta något om. Han eller hon befinner sig i ett hus som man förmodar befinner […][...]

14 juni. Ett öronbedövande fågeltjatter. När barnet till slut sover i vagnen går jag rätt in i skogen. Jag tänker på dig. I morse fick jag för mig att du redan har gått mig förlorad. Att du redan har gått mig förlorad Det som egentligen finns i denna diktsamling finns i raderna ovan, men jag […][...]