Beduinernas etik kan sammanfattas i formeln "Tapperhet i strid, tålamod vid motgång, envishet vid vedergällning, skydd åt de svaga". Det är en etik och filosofi med ursprung hos Sofokles och Platon. Samma ideal tjänade de japanska samurajerna, men i Japan som i västerlandet är det sedan modernismens genombrott inte längre tillåtet offra livet för heder […][...]

Frukten Griper kniven från bordets blanka kakel frukten från skålen solen från himlen hotar saften med silvervass egg ristar en linje i den glödande kinden och borrar naglarna i den gula huden kränger av skalet och känner lukten av köttet slickar saften från armen suger upp gnistrande droppar med läpparna från den drypande apelsinen sörplande […][...]

Jag är barnsligt förtjust efter att ha läst Hellsing. Jag vill börja skriva rimmad vers. Det verkar så enkelt, rätt och perfekt. Modernismen finns knappt nu. Jag har rest tillbaka i tiden till gulle plutt-land. Trots att det är vemod under månen. Dikterna är absolut inte bara krakelspektakel. Månen måste vara ett kriterium för Hellsing […][...]

Omega är inte Johannes Anyurus första diktsamling. Anyuru debuterade 2003 med Det är bara gudarna som är nya. Det har knappast undgått någon som intresserar sig för svensk samtida poesi. Debuten fick stående ovationer och handlade om Odysseus och hans bekanta förklädda till förortsfolk. Omega är annorlunda. I inledningsdikten finns visserligen lite förortskänsla frammanad genom […][...]

Alla bär vi hemligheter. En hemlighet kan vara en röd fläck på fastighetsmäklarens hals. En kärleksaffär. Men nu är det inte någon sådan historia som Kieri vill skildra. Nej, den röda fläcken försvinner förbi i cykelfart och blir en av flera hemligheter. Egentligen är det fel att kalla det för hemligheter. Kanske ska jag hellre […][...]

Bill Larsson är en ny författare för mig, så att läsa Dagens eko framför mina fötter har varit en ny och mycket angenäm upplevelse. Stilen är rättfram och ganska enkel i Larssons lyrik och jag faller nästan genast. Det är något speciellt med diktformen som gör att när det blir riktigt bra så framträder guldkornen […][...]

Den här boken är ganska lättrecenserad. Den är lättsam som lemonad en sommardag eller som en varm choklad uppe i backen i alperna. Den är pojkaktigt charmig, jag kan inte stå emot, fast sågen, motorsågen var på gång ett tag. Den är kort och gott som Värsta språket men i poesiform. TV-programmet är dock bättre. […][...]

”Att skriva dikt efter Auschwitz är barbariskt, och detta fräter också på insikten varför det blivit omöjligt att skriva dikter i dag …” Så uttryckte den marxistiske filosofen Theodor W Adorno sig år 1949. Efterkrigstidens författargeneration präglades av misstro mot de stora berättelserna. Språket hade blivit en disciplinerande och förtryckande apparatur som betraktades som […][...]

Jag hade tänkt träffa författaren innan jag recenserade honom men det misslyckades. Han dök inte upp där och då som jag hade tänkt ta kontakten. Det gör inget egentligen, det känns bara lustigare att ha tagit en bärs med poeter som lever innan man skriver om dem. De döda går det inte ens att dricka […][...]

Jag brukar ofta ondgöra mig över litteratur som använder stilgrepp för stilgrepps skull men denna gång böjer jag mig och jag böjer mig rätt djupt. Att skriva prosalyrik och göra det efter ordbokens form är genialt. Det är inte bra innovativt, det ger även en ny syn på språket, i alla fall för mig. Sportsmän […][...]