Min bekantskap med den norske författaren Tomas Espedal inleddes i och med att hans roman Mot konsten gavs ut på svenska 2013 (min recension av den finns här). Min inledande skepticism gentemot en författare som skriver böcker om att skriva böcker försvann i samma stund som jag invaggades i den poetiska rytm historien berättas på. […][...]

Jag är den enda av oss från dagensbok.com som fanns på plats för att bevaka bokmässan som faktiskt också bor i Göteborg. Något som jag snabbt insåg både har fördelar och nackdelar. Fördel: man kan sova hemma i sin egen säng efter en lång dags vandrade i mässhallen. Fördel: man vet vart man ska gå/inte […][...]

Äntligen stod prästen i predikstolen. Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett Höganäskrus i en svångrem om halsen. Döden kom med ölbil. Det är lite ont om sådana där riktigt klassiska inledningsmeningar i svensk litteratur, de där som sparkar in dörren, stampar in utan att ta av sig storstövlarna och slår sig […][...]

Jämförelser, hierarkier och kontrollbehov. Tämjande, avlande, styrande, romantiserande och fruktan. Sätten att relatera till djur har varierat, men hur vi ser på djuren har minst lika mycket med hur vi ser på oss själva som människor att göra. ”Att på detta sätt se på andra individer och förhålla sig till dem utifrån egna referensramar är […][...]

Om jag vill påvisa bristerna i ett verktyg finns det i princip två sätt att göra det: a) Jag kan använda verktyget som det är tänkt, och peka på problemen som uppstår eftersom verktyget inte fungerar fullt ut. b) Jag kan använda verktyget felaktigt, och säga ”Hallå! Kolla, det funkar ju inte!” trots att det […][...]

I filosofernas himmel, idévärlden, slår Sokrates och Wittgenstein vad. Sokrates, idévärldens president, ska bevisa att filosofi kan förvandla en människas värld till det bättre. Om han förlorar blir Wittgenstein president. Ben, en helt vanlig 15-åring, blir den utvalde som ska lära sig att börja reflektera över filosofiska frågor och så småningom avgöra idévärldens framtid. Sofies […][...]

Frank Zappa sa många roliga saker. En av dem är "The mind is like a parachute. It doesn't work unless it's open". Nu över till recensionen: Wittgenstein kom på följande. Det kallas privatspråksargumentet: En vän ber dig att svara på frågan "Vad är 45+56?" Du svarar "101", och din vän frågar dig hur du kan […][...]

Trots den smått kvasiintellektuella titeln visar sig Niklas Törnlunds prosadiktsamling innehålla flera alldagliga betraktelser, som inte lämnar en oberörd här ute i verkligheten. Diktjaget i prosadikterna framträder med en tydlig stämma, ett direkt tilltal ut ur bokpärmarna. Och när det uppträder flera personer i prosadikterna växer de ännu mer, t.ex. som när diktjaget håller på […][...]

En genomgång av västerlandets idéhistoria 1800-1950 blir oundvikligen ett projekt där det gäller att plocka rätt russin ur den kaka som är idéhistorien, en i någon mån fullständig genomgång skulle bli ett mastodontprojekt som jag varken tror någon skulle orka genomföra eller någon orka läsa. Den tidsepok som avhandlas är en tidsepok där ofantligt mycket […][...]

Det är något visst med självbiografier. De är i vissa fall på något sätt både utlämnande och förtroliga. De är lockande men också förrädiska. Det gäller att ha i åtanke vad författaren vill med boken. Tjäna pengar, skryta eller bara sammanfatta ett liv så långt. Kanske lite av varje. Det finns så vitt jag kan […][...]