När jag föddes existerade inte ordet för det jag var. De kallade mig nymf och utgick ifrån att jag skulle bli som min mor och mina mostrar och mina tusen kusiner. Visst är det en fantastisk inledning? Genast kastas vi in i en romanvärld som är allt annat än diskbänksrealistisk, en värld av nymfer och […][...]

Få böcker har varit så efterlängtade så länge som Gileads döttrar – uppföljaren till Tjänarinnans berättelse (A Handmaid’s Tale). Margaret Atwood har varit en produktiv författare och skrivit många uppskattade böcker de senaste decennierna, men först efter mer än trettio år kom uppföljaren till den populära dystopin. Timingen med den omåttligt uppskattade HBO-serien är knappast […][...]

Det finns kraft i landbrukarhustrun Elisa Allen. Kraft att lägga på blomsterrabatterna, på fönsterputsning och rena dörrmattor. På ett kvinnligt territorium tydligt skilt från makens stall, traktorer och hagar. Uttalat finns inga förebråelser, ingen längtan. Bara en frånvaro av tillräckliga mål för hennes energi. Hennes ”starka fingrar”, ”terrierfingrar”, håller effektivt skadedjuren borta från blommorna. Hennes […][...]

Skådespelerskan, författaren och transaktivisten Saga Beckers romandebut Våra tungor smakar våld går i linje med sin titel. Den är skriven på en prosa som hela tiden leker med lyriken, och den innehåller väldigt mycket kroppslighet och sex, och väldigt mycket våld. Att berättarjaget delar namn med författaren antyder det som sedan bekräftas på konvolutets insida: […][...]

När jag läser Freja Erixåns debut Över min döda kropp kan jag inte låta bli att tänka på Nina Hemmingsson. Hos båda serieskaparna möter vi ful-sympatiska karaktärer som med sådan självklarhet låter sina repliker skära igenom varenda social norm på ett sätt som gör att vi som läsare bara kan drömma om att ha en […][...]

När jag var liten fanns KP, Kamratposten, för alla frågor man kunde tänkas ha om sex. Frågespalten där, om Kropp och Knopp, längtade jag efter mellan varje nummer. I skolan fanns visserligen sexualkunskap, men det enda jag minns av det är en lärare som skämtsamt säger att kvinnans könsorgan är lite likt ett gethuvud. Inte […][...]

Sophie Labelle är en kanadensisk serietecknare och transaktivist, och har gett ut flera album med serier där barn som är trans, icke-binära, eller har ett könsöverskridande uttryck har huvudrollerna. Serierna är både humoristiska och allvarliga, och enligt Labelle själv främst till för transpersoner själva att känna igen sig i. Och visst behövs det litteratur om […][...]

Varje gång Johanna Nilsson kommer med något nytt hastar jag att läsa det, trots att jag aldrig egentligen blivit golvad av någonting hon skrivit. Hennes senaste roman, För att väcka den som drömmer, blev Augustprisnominerad och finns recenserad här på sidan. I Om vi bara kunde byta kroppar med varandra finner vi Kung B och […][...]

”Alltså Christine, varför vill du läsa den boken?”, frågade min ateistiska kompis när hon såg titeln Bibeln säger: Kvinnor kan på min att-läsa-lista. Ja, det kan man fråga sig. Någon större teolog är jag ju inte, för att uttrycka det milt. När någon skriver ”Kvinnor kan” dras mina ögon däremot direkt dit, och faktum är […][...]

Jag ska erkänna en sak. När feminister ska beskriva ”kvinnliga erfarenheter” infinner sig ofta ett kliande obehag hos mig. För ofta innnebär pratet om ”gemensamma erfarenheter” att jag än en gång få uppleva känslan av att Inte Passa In. ”Kvinnliga erfarenheter” tenderar nämligen väldigt ofta att kretsa kring erfarenheter rörande män, och relationer till män […][...]