Man får fan hålla i kepsen när man läser Seiobo där nere, slira litet på handbromsen, punkten är lika sällsynt som levnadsglädje, det går kanske tolv på ett dussin, var sjuttonde komma tredje sida kommer det en radbrytning, en möjlighet att andas ut och in, ett eller två kapitel är faktiskt sansat, men på det […][...]

Östern vidgar sig. Det som i På vägen till Babadag utgjordes av Europas östra yttergränser, är nu också de för oss avlägsna delarna av Ryssland samt Kina. Blicken är emellertid den samma, den som ser långt och skönjer det nära i det fjärran. Andrzej Stasiuk far genom landskap som får en att vilja ”dö…[och] återgå […][...]

Fattigdom och ett sinne präglat av brinnande idealism (även underblåst av lämpliga pamfletter) är inte någon lyckad kombination. Om bröstet värker av att minnas avrättade vänner känns pamflettens budskap alltmer lockande. Sovjetunionen söker ingenjörer i början av 1920-talet när fängelsevistelsen tar slut för Ilja, som tillhörde de röda i det finska inbördeskriget. Klara följer med […][...]

Jag har svårt att få ett helhetsgrepp om Rysslands nutidshistoria om vi med det även menar 1900-talet. Tsarvälde, revolution, Sovjetunionen, symboliska och materiella murar som rivs och nu en gammal KGB-hand vars rörelsemönster och fingertoppskänsla ömsom döljer ömsom visar vilka kort den förfogar över. Kreml-murarna är fortsatt höga och rovdjurskapitalismen som under 90-talet rådde, där […][...]

Smaka på den här baksidestexten: 1894 gör Kata Dalström skandal. Hon är trettiosex år, uppvuxen i en förmögen familj och gift med en konservativ man – ändå blir hon socialdemokrat! Jag överdriver nästan inte alls om jag säger att det är meningar som dessa som gör att jag vill hålla på med historia. Förändringarna! Dramatiken! […][...]

Bilder på guardia civil som med batonger pucklar på civila i röstlokaler, hot om att ge demokratiskt valda politiker mångåriga fängelsestraff och demonstrationer där det sjungs ”Cara al Sol” och viftas med Francotidens variant av spanska flagga. När man läser en roman om spanska inbördeskriget i oktober 2017 är det ganska enkelt att se parallellerna. […][...]

1968 är ett mytomspunnet år som givit namn åt en hel vänsterrörelse. Nästa år är det 50-årsjubileum. Jag var inte född när Kårhusockupationen gick av stapeln. Men jag har hört mycket om den av äldre arbetskamrater som var med. När Vietnamkriget tog slut hade jag ännu inte fyllt fem. Ändå är kriget, och i synnerhet […][...]

Det var en gång ett litet land som ingick i det Ottomanska väldet. Varthän du än såg visade sig armod och fattigdom. Sen kom en annan tid. Många av Europas länder leddes av nazister och fascister som invaderade och ockuperade sina grannländer. Så skedde även i Albanien. Ingen var riktigt säker på vem som tänkte […][...]

Idébiografi. Jag var nog inte helt medveten om att begreppet fanns, men det gör det uppenbarligen. Det återkommer i texter om Nina Björks Drömmen om det röda. Rosa Luxemburg, socialism, språk och kärlek. Snarare än en biografi, även om man får veta en hel del spännande saker om Rosa Luxemburg, är det en läsning av […][...]

Korta stunder av framtidshopp. Däremellan långa perioder av diskriminering, förtryck och utanförskap. Så kan de tjeckiska romernas historia sammanfattas. Hynek Pallas beskriver i sin bok hur behandlingen av romerna har utgjort och fortsätter att utgöra en sorts konstant genom olika politiska styren och samhällsomvälvningar. Romerna är de som hamnat på undantag, skjutits åt sidan, aldrig […][...]