En sen novembereftermiddag promenerade författaren Lena Sjöberg omkring i sina hemtrakter och kände sig nedstämd. Hon bekymrade  sig över den ökade främlingsfientligheten, den annalkande klimatkatastrofen och presidentvalet i USA. Hon kände att världen var riktigt, riktigt mörk men hon bestämde sig för att börja leta efter ljuset i mörkret, rent bokstavligt. Det är det letande […][...]

Bomber och granater! Mina favoritpirater är tillbaka. Ragnhild Rysare, Marulks-Mia, Olga Os, Tilde Träben, Helle Hajtand, Katinka Krok och Samira Svärdslukare ska ut och segla igen. I hamnen trängs folk och vinkar adjö samtidigt som sjörövarskeppets svarta segel färgas vita av snö. Det är en riktig vargavinter. Men ganska snart händer något märkligt trots att […][...]

Hur skulle världen ha sett ut om upptäckten av begravda, tjocka lager av sammanpressade och omvandlade rester från gamla djur- och växtdelar (även känt som råolja) och dess inneboende egenskaper aldrig hade gjorts? Egenskaper som lett till ett väldigt språng för människan. Aldrig tidigare hade något så energirikt funnits så nära till hands. Oljeutvinningen har […][...]

Tänk att det finns så många sätt som jorden kan gå under på! Att asteroider och till och med kometer kan träffa oss är välkänt. Och särskilt stora behöver de inte heller vara för att orsaka katastrofer. Men vad sägs om gammastrålningsblixtar? De uppstår nästan dagligen någonstans på himlavalvet och kan förmodligen härledas till ett […][...]

Det är dagen efter det amerikanska valet när jag först bökar mig till rätta i snö och is med naturfotograferna Felix Heintzenbergs och Ole Jørgen Lioddens Arktis. Det är på en gång en perfekt flykt och en hjärtskärande breddning av perspektiven – en mäktig, fascinerande och enormt sårbar miljö. Mitt första spontana rubrikförslag till den […][...]

Är vi mer rädda för förändring än vi är för klimathotet? Så verkar det i alla fall, menar Svante Axelsson i sin bok Vår tid är nu. Tio hoppfulla perspektiv på klimatkrisen. Efter att ha varit generalsekreterare i Naturskyddsföreningen i 14 år och deltagit i många internationella klimatmöten har jag på nära håll fått uppleva […][...]

Nödvändighetens arkitektur. Det talar ett internationellt manifest som Virserums konsthalls chef Henrik Teleman tagit initiativ till om. Virserums konsthall är en ganska speciell konsthall som vill bidra till närsamhällets utveckling. Eftersom den ligger ”mitt i granskogen i ett industrisamhälle med runt tvåtusen invånare” har projekten kommit att kretsa kring ”allt man kan göra av trä”. […][...]

Om civilisationen som vi känner den skulle gå under – det vore väl klart … dåligt? Eller? David Jonstad är inte precis någon nykomling i miljödebatten och på ett sätt kan man kanske säga att han, precis som Mark Lynas, blivit desillusionerad. I Kollaps. Livet vid civilisationens slut konstaterar Jonstad att vi inte tycks kunna […][...]

Vi lever i ett fängelse. Med den minst sagt starka bilden inleder forskaren och aktivisten Susan George sin bok Deras kris, våra lösningar. Retoriken är så kraftfull att jag skruvar på mig. Deras kris. De få riktigt rika och mäktiga, de George kallas Davosklassen, de som verkligen tjänar på sakernas tillstånd. Och så vi, alla […][...]

Jag hade liksom utgått ifrån att jag skulle gilla Mark Lynas. Det gör jag inte. Lynas var med och satte klimatfrågorna på dagordningen för en bred allmänhet med böcker som Oväder och Sex grader. Nu tycks han emellertid mer än lovligt desillusionerad. I Guds utvalda art. Hur planeten kan överleva utan oss har han ledsnat […][...]