I min bokhylla står ett antal Duras-titlar. Några olästa, i andra ligger bokmärket ett antal sidor in. Jag har något som skaver i mitt förhållande till Marguerite Duras, och när Att skriva kom såg jag min chans att förstå vad det är. Inför att skriva denna recension kollade jag runt lite vad andra recensenter skrivit […][...]

Idag har jag tillslut fått grepp om bokmässan. Bok & Bibliotek är lite abstrakt de första tre dagarna – söndag är lite mer avmätt och lugnare. Mässan pågår, den finns – där ute någonstans utanför här där jag sitter och skriver och äter deras förbannat sura äpplen och jag kan inte sluta, det är vad […][...]

Bok- & Biblioteksmässan i Göteborg, torsdag. Satt och åt äpplen, tre intervjuer – tredje intervjun mer ett samtal. För. Jag kan inte intervjua, jag tycker frågor är olustiga, ångestfyllda – tydligen. Meningen var att prata om Kennet Klemets översättning av Blaise Cendrars Reseanteckningar (Ellips Förlag), jag hade inte hunnit få själva boken. Åt äpplen. Drack […][...]

Hösten är min bästa årstid. Det är fortfarande inte svinkallt, det funkar att ha skinnjacka med tjocktröjan under och kängor på fötterna. Träden har inte tappat sina löv, utan bjuder tvärtemot på fantastiska färger. Kanske är det alla utbildningar som påbörjats just höstar, men det är något i luften som signalerar nytt liv. Jag blir […][...]

Kennet Klemets Beröringen är inte alldeles enkel. Han ställer dikten fullkomligt exponerad för läsaren. En modig liten bok, som är öppen att förkastas eller finna ingångar i – och se där! ett syfte som fyller andra syften. En sida med två eller tre korta rader, avskalat och minimalistiskt. En tomhet som centrerar texten och gör […][...]

Våren kommer och så också förkylningen; jag skriver detta veckobrev från sjuksängen. Det enda positiva med att vara hemma och kurera sig är att man ju har tid till de där böckerna som lagts på hög inför framtiden. Igår kväll började jag på Suzanne Collins Hungerspelen, som verkar vara en utmärkt bundsförvant i sängen… I […][...]

Kennets Klemets femte diktsamling Kling Kling gestaltar en associativ och symbolisk tankeprocess, som i synnerhet kretsar kring diktjagets försoning med sina närmaste. Sinnligheten är starkt närvarande och anger diktsvitens poetiska karaktär: känsel, doft, syn och hörsel fungerar som känselspröt att ta in den omgivande, svårgripbara verkligheten med. Klemets beskriver tillstånd som snarare har en drömbildslogik […][...]