När jag upptäckte Kate Mortons romaner för många år sedan dök jag in i hennes världar med förtjusning. Familjehemligheter i det förflutna som väcktes till liv av något i nuet, skuld och försoning och fantastiska miljöbeskrivningar. Det var eskapismläsning deluxe och vid ett tillfälle var jag så uppslukad att jag missade mitt pendeltåg och fick […][...]

För Eve Forrester är livet inte någon dans på rosor. Hon vantrivs i huset där hon bor med maken hon börjar undra varför hon gifte sig med och fasar för breven från modern. Det är grått och gråare i hennes värld och varje dag är till förväxling lik den andra i en Londonförort tre år […][...]

Kate Morton skriver berättelser av episka proportioner. Ofta sträcker de sig genom historien och cirkulerar för det mesta kring familjehemligheter. Detsamma gäller för Klockmakarens dotter, där den största skillnaden är antalet perspektiv. Det börjar med Elodie, en arkivarie i London som upptäcker en resväska i en skrubb på kontoret där hon arbetar. Resväskan blir startskottet […][...]

Jag har hittat en ny favoritförfattare! I den här boken går Kate Morton från klarhet till klarhet. Berättelsen tar sin början 1961, när den då 16-åriga Laurel smiter iväg från familjens picknick nere vid bäcken och gömmer sig i sin trädkoja, där hon råkar bevittna ett brott som kastar ett nytt ljus över familjeidyllen. Hon […][...]