Att jag fått ändan ur och läst någon av Julian Fellowes romaner har naturligtvis att göra med tv-filmatiseringen av Belgravia. Jag läser ut boken i väntan på det sjätte och sista avsnittet av serien, och det är inte svårt att föreställa sig att den skrivits just med tanken att filmatiseras. Faktiskt inser jag, när jag […][...]

Det är ingen hemlighet att jag är oerhört svag för Downton Abbey, och slukar därför med glädje allt skaparen Julian Fellowes kommer i närheten av. Vissa av Fellowes tidigare böcker (Belgravia) är litterära fullträffar, medan andra (Fint folk) inte sticker ut lika mycket, men ändå är trivsam underhållning. Svunna tider är ingetdera. Redan själva premissen […][...]

I Fint folk skildrar Julian Fellowes den brittiska överklassens stundtals underliga manér och sedvänjor med samma blandning av skarpsinnighet, humor och värme som han demonstrerade i skapandet av tv-serien Downton Abbey. Fint folk utspelar sig visserligen på 1990-talet, men väldigt lite verkar ha förändrats i salongerna på godsen sedan Downton Abbeys 1910-tal. Stämningen är på […][...]