Allt började när Brita skulle diska ett stop med oklart innehåll. När hon blev hindrad av sin husmor, tyckte Brita att det var konstigt. Året var 1684 och pigan Brita Johansdotter hade arbetat tre månader som piga. Den sista månaden hängde hoten i luften och hon hade inte fått lön för de månader hon arbetat. […][...]

”Den underjordiska järnvägen” är en metafor som användes av och om de nätverk av aktivister som hjälpte slavar att rymma från den amerikanska södern. Gömställena kallades ”stationer”, de förrymda ”passagerare” och de som hjälpte dem ”stationsföreståndare” och ”konduktörer”. I Colson Whiteheads roman med titeln Den underjordiska järnvägen är den däremot inte alls någon metafor, utan […][...]

Kapten J. van Toch befinner sig på ön Tana Masa, strax väster om Sumatra, där han får höra talas om vad infödingarna kallar Devil Bay, de tror att det lever djävlar på sjöbotten där och vägrar att bege sig dit. Kapten van Toch som inte tror på djävlar och sådant trams åker dit och skickar […][...]

Vi hör tidigt talas om världslitteraturens klassiker, skrivna av Daniel Defoe, Charles Dickens, Jonathan Swift, Sir Walter Scott, Jules Verne och Mark Twain. Men detta är mestadels en yta som döljer ett större djup, åtminstone om man ska vara riktig ”litteratursnobb”, vilket jag är tvungen att vara för dagen. ”Kanon” betyder något mer än klassiker, […][...]