Att vara på Bokmässan innebär en ström av ständiga intryck. Det är svårt att hitta platser som är tysta. Toalettpauserna blir viktig egentid och jag märker hur jag hela tiden tänker på att andas lugnt och inte stressa när jag rör mig mellan montrarna. Jag hittar en oas i Rum för poesi, som under två […][...]

Det senaste året har dansk poesi tagit allt mer plats i vårt litterära medvetande. Det har talats om poesiboom och generationsskifte. En ung generation poeter har snabbt blivit tongivande, vars dikter hamnat på bästsäljarlistor, kammat hem priser och väckt livliga diskussioner på kultursidorna. Från att sällan ha nått över sundet har det skett en markant förbättring […][...]

Veckan inleds med att Christina skriver om Färggladheten av Anders Häger Jönson – en prosalyrisk studie av popkulturens kvinnor. Christina är inte helt imponerad. Idag skriver Håkan om föräldralyrik från FEL förlag. Jonas Rasmussens Pappa-mamma-barn. En diktsamling om att vara pappa till en ettårig son, delvis baserad på leken ”Jag har aldrig”. Både allvarligt och […][...]

Pappalitteratur, pappalyrik. Att bli pappa till ett barn. Eller snarare att vara pappa. Jag har själv inga barn och kan därmed inte helt föreställa mig hur det känns. Känsligt är det, förstår jag. Men nu har jag äntligen fått en lagom lättsam inblick, tack Jonas Rasmussen! för diktsamlingen Pappa-mamma-barn. Lättsam pappalyrik. Men jag gillar det, […][...]