När jag tänker på den irländske diktaren och Nobelpristagaren Seamus Heaney så tänker jag ofelbart på potatis. Potatis må föra en vanligen ganska undanskymd tillvaro i litteraturhistorien – fast nog var det Tegnér som myntade uttrycket ”freden, vaccinet och potäterna”? – men potatis förkroppsligar på något sätt Heaneys alldeles egna poetiska blick, hans sinne för […][...]

Veronicas bror Liam har dött. Han har tagit sitt liv och Veronica får identifiera kroppen. Det är länge sedan hon träffade honom, men han var hennes (älsklings)bror och nu börjar tankarna snurra kring allt det som är hennes familj – den nuvarande exemplariska med make och två döttrar och den gamla okontrollerat barnrika där hon […][...]

Jag tycker om guideböcker överlag. Om man ska stanna länge på en plats är det trevligt att hitta sina egna favoritställen, den sunkiga puben med de fantastiska rödbetsmackorna, den lilla butiken som man besatt återvände till varje dag i en vecka, parken där det alltid luktar vanilj och där en gammal man ringer i en […][...]

Bram Stoker är berömd för en bok: Dracula. Den satte tonen för alla framtida vampyrberättelser, och Stokers skildring av vampyrer som varelser känsliga för vitlök och krucifix som går att döda med en påle genom hjärtat har blivit stilbildande för hur de porträtterats ända sen dess. I övrigt skrev Stoker mest noveller – och varför […][...]

Julie Parsons specialitet ska vara lite extra morbida och psykopatiska mördare. På ett sätt vill man ju hoppas att mördare i gemen av naturen inte är särskilt friska men Parsons drar det till sin spets. Anna hittar sin man David död i deras gemensamma hem. Stungen av bin till döds. Olyckshändelse eller mord? Till en […][...]

Den fantastiska romanen använder sig icke sällan av extraordinära åtgärder när det kommer till narratologiska aspekter. Ofta räcker det inte med en berättelse i tredje person; läsaren kräver Ögonvittnesskildringen, dvs. någon som berättar vad han eller hon sett med egna ögon. Ännu bättre om denna vittnesbörd äger den giltighet som det skrivna ordet ofta skänker […][...]

Ingenting börjar egentligen någonsin. Den första hönan föddes ur ett ägg. Den första människan hade föräldrar som inte längre såg ut som apor. Den första vampyren hade sina föregångare – myter, sagor, spökhistorier. Det går aldrig att dra ett obrutet streck med prologen på ena sidan och själva storyn på den andra. Men om vi, […][...]

Uppriktigt sagt är själva historien så torftig att jag fick tvinga mig igenom de första hundra sidorna i väntan på poängen…den är så sockersöt att tänderna fräts bort, men samtidigt så obehaglig att den efterlämnar en citronsur smak i munnen. Detta är ett utdrag ur Marian Keyes senaste bästsäljare. Det är en förment mycket elak […][...]

Förväntningarna är skyhöga när man sätter sig med en bok av Roddy Doyle – mannen bakom The Commitments. Men jag tror jag borde ha varit 20 år yngre (dvs. 11 istället för 31) för att bli riktigt imponerad. Helt riktigt förvisso, för det är ju en barnbok. Rover räddar julen är vad jag, inte odelat […][...]

Artemis Fowl är tillbaka igen, den här gången med sin far som en del av sitt liv för första gången på länge. En pappa som är förändrad och vill att familjen ska bli laglydig. Mjuka mänskliga värden är viktigare än makt och pengar. Unge Artemis beslutar sig för att avsluta de affärer han har på […][...]