Ungefär halvvägs in i samtalet mellan Jens Liljestrand och Karl Ove Knausgård på Kulturhusets tak plockar Liljestrand upp två burkar Pripps Blå, bjuder Knausgård på den ena, och frågar om den där lååååånga scenen i Min kamp 1 där den unge Knausgård vandrar, sida efter sida efter sida, med en kasse öl genom en iskall […][...]