Ingela ärver sin mors garderob och det är ett arv som förpliktigar. Modern Ruth var borgmästarinna i Mjölby och har sparat i stort sett allt i klädväg sedan 1930-talet och omfattningen är överväldigande. Hon säljer enstaka plagg, bär andra och skjuter besluten på framtiden tills hon en dag äntligen tar fram allt och börjar gå […][...]

Jag har ägnat den senaste månaden åt att läsa den här boken. Den är faktaspäckad och underhållande och flera gånger har jag tagit upp den vid lunch- och fikasamtal på jobbet. Men nu när jag skall skriva om den vet jag knappt i vilken ände jag skall börja. Lindströms tegelsten över Sveriges historia tar sin […][...]

I den här boken vill journalisten och författaren Amat Levin lyfta fram personer som sällan uppmärksammas tillräckligt i historieskrivningen, nämligen – som titeln formulerar det – svarta (med vilkea Levin menar afrikaner och ättlingar till afrikaner i diasporan runt om i världen). Boken försöker inte ge något helhetsperspektiv på Afrikas, eller på svartas, historia, utan […][...]

En bok som jag gärna rekommenderar till alla och envar, men i synnerhet till dig som kommit upp lite i åren, är Yvonne De Geers omistliga barndoms- och tidsskildring Aldrig en av oss. Författaren föddes som Ejvor Jonsson, men adopterades i tidig ålder av Ingrid och Jakob De Geer, efter att de förlorat sin lille […][...]

När Joanna Rubin Dranger börjar arbetet med boken Ihågkom oss till liv vet hon inte om att det i hennes släkt har funnits en liten pojke som hette Faivel Szpindler. Han föddes 1936, son till Sonia och Max Szpindler. Faivel är kusin till författarens mamma, som föddes åtta år efter pojken. Mamman och pojken tillhör […][...]

Karl Alarik Grönholm var trädgårdsmästare i början av 1900-talet och han började skriva trädgårdsdagböcker under sin utbildning och fortsatte sedan plikttroget med detta genom sin karriär. Trädgårdsdagböckerna är nog i sig inte så unika, skriver Baarman, det var nog ett vanligt inslag i trädgårdsutbildningar på den tiden att man lärde sig att skriva noteringar om […][...]

När jag först plockar upp Jodi Taylors Tiden väntar inte på någon vet jag egentligen ingenting om romanen, författaren eller St Mary’s historiska forskningsinstitut. Jag tycker mest att omslaget ser lite sådär trivsamt gotiskt ut. Fast vid närmare granskning är det inte fladdermöss som avtecknar sig mot den djupblå natthimlen, utan pteranodoner. Kritaperiodens stora flygödlor. […][...]

Feminismen brukar man prata om som ett antal vågor. Första, andra och tredje, kanske även fjärde och femte. Som den första räknas i alla fall kampen för kvinnlig rösträtt kring förra sekelskiftet. Men innan dess då? Var det ingen som kom på tanken att kvinnor och män borde ha lika mycket att säga till om […][...]

Jag bor väldigt nära Stockholms inlopp. Fritidsbåtar och kryssningsfartyg flyter förbi en vik som jag kan promenera till. Vågsvallet som rullar in på stranden berättar att havet är en plats för mänsklig aktivitet. Går jag upp på berget intill kan jag se Skeppsholmen med sina gamla byggnader för marinen. I en annan del av hemkommunen […][...]

År 1524 utbröt ett uppror bland de fattiga i södra Tyskland, vilket snabbt spred sig till angränsade regioner. Man reste sig mot överhet och mot alla sociala orättvisor. Och när man börjar ifrågasätta sociala orättvisor så är steget inte långt till att också börja ifrågasätta traditionella religiösa dogmer och institutioner. En av dem som kom […][...]