Jag har ganska länge varit fascinerad över tanken på att Stockholm, där jag bor, tidigare var omringad av tullar, som hade tullbommar. Där fanns de övervakade gränserna. Lite som att köa framför en biljettlucka till ett nöjesfält, när väl man var tullbesiktigad släpptes man in i den pulserande staden, och kanske in i äventyret, förhoppningsvis […][...]

Att döda en människa är titeln på Björn Hagbergs och Martin Widmans bok med undertiteln ”På spaning efter det första kriget”. Det är på ett sätt en bra titel; den fångar såväl uppmärksamheten som det centrala grundläggande moraliska problem den handlar om. Eller gör den det? Är ”att döda en människa” verkligen detsamma som krig? […][...]

Idébiografi. Jag var nog inte helt medveten om att begreppet fanns, men det gör det uppenbarligen. Det återkommer i texter om Nina Björks Drömmen om det röda. Rosa Luxemburg, socialism, språk och kärlek. Snarare än en biografi, även om man får veta en hel del spännande saker om Rosa Luxemburg, är det en läsning av […][...]

Medierevolution. Nätverkande. Ett internationellt vetenskapssamhälle. Det finns mycket i Nina Burtons berättelse om renässansens Europa som får det att kännas påtagligt samtida. Också något annat än de där käcka orden, något mörkare och mer svårgripbart. Det finns en framstegstanke i Erasmus av Rotterdam och hans samtidas humanism. Den pekar framåt delvis genom att peka bakåt, […][...]

Efterkrigstiden. För de flesta svenskar har ordet en påtagligt ljus klang, en klang av fred och framtidstro. Av hopp och tillväxt, av att kunna lägga krigets mörker och tveksamheter bakom oss. När vi först långt senare börjat ”göra upp” med det där mörkret tenderar vi ändå att ta för givet att det slutade där, med […][...]

Karthistorier är en blädderfoliant fullspäckad med gamla fantasieggande och vackra kartor. I en tid när världen känns mer och mer stängd känns det befriande att kunna bläddra i en bok som ger sken av en öppen värld, en värld att röra sig i, att göra upptäckter i. Det är en befrielse att vila i en […][...]

Under vintern 1945 evakueras Ostpreussen. Ryssarna är på väg att inta tysk mark och människorna flyr i panik. I Gotenhafen väntar jättelika skepp som ska sätta dem i säkerhet. Den historiska romanen Tårar i havet skildrar fyra ungdomars öden under världens största fartygskatastrof. Att Ruta Sepetys har lagt ner tre år på att skriva och […][...]

Att äta och umgås är grundläggande mänskligt. I Matens makt försöker Leif Mannerström och Britt-Marie Mattsson redogöra för hur maten kan användas som ett maktmedel, men de lyckas inte särskilt bra. Det är rörigt, babbligt, svåröverskådligt och ibland vet man inte vad nyss lästa anekdot har med någonting alls att göra. Som i USA-kapitlet till […][...]

Jag förväntar mig förstås ett vanligt seriealbum när Trygga lilla Sverige landar i min brevlåda. Istället är det en ask, som förutom sex seriehäften innehåller en karta över ”sabbatssabotörens” bombdåd, ett tidningsutklipp om en fascistisk revolverattack mot tidningen Ny Dag, ett maskinskrivet brev till läsaren, ett häfte visor ”om banditer och mördare” och ett vykort […][...]

I somras kom en minst sagt fascinerande nyhet om den märkligt benämnda hajen håkäring. Forskare hade kommit fram till att arten kan bli så gammal som 400 år, vilket gör det till det klart mest långlivade ryggradsdjuret. Dessa hajar uppnår könsmognad så sent som vid 150 års-strecket. I centrum för, eller kanske snarare ständigt lurande […][...]