Ganska långt från byn och rätt otillgänglig för nån riktig landsväg ligger en ensam gård. Såväl boningshusen – sommar- och vinterstuga – som lagårn, logen, lidret och de övriga uthusen verkar förfallna och övergivna. Färdas man tillfälligtvis förbi eller betraktar man gården från nån angränsande höjd får man ofelbart intryck av urgrå tid och gränslös […][...]