Det tog ett tag innan jag läste den här boken. Vet inte varför egentligen, men en massa annan läsning kom antagligen i vägen för herr Adlers dekadenta livsresa. Egentligen väntar väl världen numera mest på att dåren Axl Rose ska lyckas plita ner sin historia, men i väntan på den boken finns nu snart tre […][...]

Stepen Davis är en mycket erkänd, men också väldigt kritiserad, journalist och författare som tidigare bland annat skrivit den enormt omdebatterade Hammer of the gods om just Led Zeppelin och för något år sedan gav han ut sin biografi om Guns ‘n’ Roses, Watch you bleed, som fullständigt sågades av forne managern Alan Niven i […][...]

Det är lika bra att erkänna direkt. Jag är sjukt avundsjuk på alla de upplevelser och möten Tengner haft med allehanda världsstjärnor. Han var på plats då det verkligen begav sig för alla de band jag själv alltid lyssnat på. Visserligen har jag också intervjuat flera av de band han träffat, men långt efter deras […][...]

Den här lilla boken ska enligt förlaget få Pamela Des Barres I’m with the band att framstå som en nunnas dagbok, och jag kan inte annat göra än att hålla med. Att sedan författarna Neil Strauss och Anthony Bozza är med på ett hörn som förläggare, gör ju onekligen att man blir intresserad. Roxana Shirazi […][...]

Mick Wall är en legendarisk brittisk musikjournalist som mött och intervjuat de flesta av alla de stora rockhjältarna. Han har så här långt publicerat en hel hög med diverse biografier om bland annat Ozzy Osbourne, Status Quo, Guns ‘n’ Roses och Iron Maiden. Dessutom är han en av de journalister som namnges i Guns ‘n’ […][...]

Watch you bleed är inte bara en historia om ett bands väg mot framgång och herravälde i rockvärlden, utan också om dess destruktivitet, och framförallt om en enskild persons totala galenskap. Många är historierna om Bill Bailey eller W Axl Rose, som han är mer känd som, och i Davis bok ges exempel på hans […][...]

Jag har aldrig gillat Mötley Crüe nåt speciellt. Hela hårbandsgrejen gick mig förbi med undantag för Guns ‘n’ Roses då förstås. Visst har Mötley någon låt som är okej men jag har aldrig ens funderat på att köpa en skiva med Mötley. Tills jag läste The Dirt. The Dirt är skriven av bandet tillsammans med […][...]