Det är fredagsmorgon och i en säng i en lägenhet på Friisgatan i Malmö ligger en kvinna och tänker. Hon tänker på det som är och det som har varit, på den hon är och den hon har varit, på familjen där en person saknas sedan tre månader men kanske är det just i kväll […][...]

Jag är en av säkert väldigt få som helt missat Gabriella Ahlströms De oförglömliga, vilket torde innebära att jag har ännu en skatt att öppna snart. För herregud, Sirener! Redan de första sidorna befäster det som kommer att gälla boken igenom: fantastisk dialog, välmålade personporträtt som givetvis gestaltas genom just dialogen och en stark sträng […][...]

”För att du måste”, hade en av läkarna sagt när Lotte frågat hur hon skulle orka att föda fram ett barn som dött. ”För att det inte finns något val.” Av allt som sagts var de här orden de enda som dröjt sig kvar. Kanske för att de i all sin avskalade saklighet också bar […][...]