Utrota varenda jävel är onekligen en modern klassiker. Så mycket faktiskt att jag inte förrän jag nu läser den inser huruvida jag läst den förut eller bara läst OM den. Lindqvists uppgörelse med kolonialismen och vad som hänt sedan dess kom ut första gången i början av 1990-talet under vad som kan beskrivas som en […][...]

Diskussionen om Förintelsen i allmänhet och den statliga upplysningskampanjen kring den i synnerhet har fått en hel del både rättmätig och orättmätig kritik. Till den rättmätiga tycker jag otvivelaktigt att det sätt som Förintelsen, inte minst i skolans historieundervisning, tenderar att framstå som en ond och obegriplig parentes hör. För Zygmunt Bauman är Förintelsen långt […][...]

1994 mördades en miljon människor i Rwanda. Mordet begicks av hutubefolkningen som genom radio och tidningar blev uppmanade att ”göra sitt jobb”. ”Skona ingen”, sade man, ”varken senila gamla gummor eller barn, och träffar du en gravid kvinna, glöm inte att skära upp buken och slita ut fostret”. Folkmordet skedde mestadels med machete, men hade […][...]

Andreas Malm måste vara smått manisk. År 2007 kom han med en bok om klimatkrisen som innehöll en litteraturlista på över trettio sidor. På några år hade han tydligen läst igenom allt som gick att läsa på området. Nu, två år senare, kommer han med ytterligare ett alldeles vansinnigt arbete: en bok om hatet mot […][...]

Den här boken är fruktansvärd. Men lysande. I korta essäer, artiklar och tal skrivna eller hållna under det senaste decenniet tar Sven Lindqvist oss med på en resa genom en historia om folkmord. Men det är inte bara de folkmord som ofta brukar diskuteras – nazisternas och kommunistiska regimers – som uppmärksammas här. Sven Lindqvist […][...]

Maoslillaröda-vänsterns avkommor vill förstå hur deras föregångare kunde bli så bedragna. Varför vurmade föräldrarna för massmördare? Trodde i övrigt intelligenta personer verkligen att Stora språnget och Kulturrevolutionen bara var smärre klavertramp? Jesper Huors Sista resan till Phonm Penh är en av de senaste årens mest drabbande uppgörelser med det revolutionära förgångna. Men snarare än en […][...]

I april 1945 gick brittiska trupper in i det tyska koncentrationslägret Bergen-Belsen. Det innebar frihet för de många tusen fångarna som lidit enormt men att friheten också skulle innebära överlevnad var tyvärr inte något självklart. De brittiska soldaterna och den sjukvårdspersonal som var först på plats stod inledningsvis inför övermäktiga fiender. Fiender som visserligen inte […][...]

Härom kvällen zappade jag förbi ännu en trailer för ännu en Hitler-dokumentär (vem kan räkna dem?) Det talades om något i stil med ”mannen som förändrade 1900-talet”. Och man måste fråga sig: gjorde han det? Var det en ren slump att den här typen dök upp och plötsligt förändrade historien med sin knasiga men slående […][...]

Historiens kanske största folkmord – och det är i princip helt nedtystat. Det är kanske inte så konstigt, eftersom segrarna skriver historien. Och de som genomförde folkmordet ännu idag är historiens segermakter, de som fortfarande äger den största makten globalt sett. Det handlar om kolonialismens folkmord, liksom om folkmord begångna av lokala eliter under kolonialismens […][...]

Omslagsbilden känns väl igen vid det här laget; de utmärglade männen bakom taggtråden, från det serbiska koncentrationslägret. Samma bild verkar ha fått illustrera ett flertal diskussioner på det här temat; ondska. Ondskan bakom många avskyvärda illdåd – allt från de begångna under inbördeskriget i det sammanfallande Jugoslavien, till nazisternas folkmord. Vad är då ondska? Temat […][...]