Jag skulle vilja hjälpa honom men allting har blivit så svårt att förklara, det jag säger blir varken mottaget eller förkastat, bara något som en gammal människa har sagt. När Tove Jansson besökte USA i början av 70-talet fick hon se en av ”solstäderna” – de där nybyggda städerna i Florida, där alla nyinflyttade har […][...]

Tove Jansson och Tuulikki Pietilä köpte sig en liten liten ö så långt ut i skärgården man kunde komma, inte långt från där Tove hade placerat Muminpappans fyr, den lilla fluglorten på kartan. De byggde sig ett litet litet hus, och där tillbringade de somrarna i 25 år. Och där skrev Tove Sommarboken, en liten […][...]

Och nu såg homsan Toft stormlyktan som pappan hade hängt i masttoppen. Den hade en mild varm färg och den brann stadigt. Båten var mycket långt borta. Homsan Toft hade god tid på sig att gå ner genom skogen och följa stranden till båtbryggan, precis lagom för att ta emot fånglinan. Där slutar ju berättelsen […][...]

Finlandssvensk poesi har haft stor betydelse för svensk modernism. En omvälvande litterär fågelvind från öst i Sverige, en språkets islossning – svenska modernismens primus motor. Och lite sånt. Både Gunnar Ekelöf och Karin Boye betraktade Edith Södergran som avgörande mentorgestalt – tillsammans med andra viktiga ordkonstnärer som Gunnar Björling och Elmer Diktonius. Sverige och Finland […][...]

Det finns några rader ur kvartetten i musikalen Chess som gärna krafsar runt i mitt bakhuvud när media rapporterar kring den senaste händelseutvecklingen i Ukraina: ”som vi nu ser förvandlas till ett slagfält för/ det kalla krigets retorik/ en ockuperad zon”. Nog känns det lite just som ”kalla krigets retorik” när journalister försöker att lättöverskådligt […][...]

”Det här är en bok för den som gärna vill berätta sig själv”, inleder Merete Mazzarella. Det kan man göra genom att skriva, men också muntligen, menar hon, och fortsätter (och det är här jag blir riktigt intresserad): ”Jag hoppas och tror att här också kan finnas något av intresse för den som än så […][...]

Mira har tagit sig bort från landsbygden och den grova dialekten. Hon har gift sig med en man, framgångsrik, liksom lyxig, och har ett inredningstidningshus. Hon sitter inte i snabbköpskassan längre och dricker inte öl i plastmugg. Istället ägnar hon dagarna åt att vara smal och snygg. Sedan blir hon gravid. Minnen från förr dyker […][...]

Det finns en sjö någonstans vid Harlösa i Skåne i vilken jag som barn badade när vår familj hälsade på vänner där. Den sjön var mörkt brun och djup, alltigenom grumlig. Som om bottnen var ett med vattnet på alla nivåer. När vi dök såg vi ingenting, varken yta eller botten, och jag var alltid […][...]

Lucina har nyligen flyttat till en liten finländsk stad efter att ha växt upp i Sverige med sina finlandssvenska föräldrar. Hon är väldigt bra på att rita, och har en blogg där hon lägger upp bilder hon gjort. Hon ritar ofta fantastiska varelser, och genom bloggen får hon en dag kontakt med någon som kallar […][...]

För några år sedan tog ellerströms förlag över Lilla serien. Tyngdpunkten har väl alltid sedan den först startades legat på modernare poesi, men med viss regelbundenhet dyker det upp äldre poeter, oftast i urval av yngre kolleger – dvs. nu verksamma författare. Bland urvalet märks Lucidor, Atterbom, Stagnelius, Almqvist, Karlfeldt. För några år sedan utgav […][...]