Lucina har nyligen flyttat till en liten finländsk stad efter att ha växt upp i Sverige med sina finlandssvenska föräldrar. Hon är väldigt bra på att rita, och har en blogg där hon lägger upp bilder hon gjort. Hon ritar ofta fantastiska varelser, och genom bloggen får hon en dag kontakt med någon som kallar […][...]

2011 och 2012 etablerade sig crossoverlitteraturen i Sverige. 2013 däremot, blir förhoppningsvis året då den definieras och syns på samma villkor som alla andra genrer. Ett år när kritikerna på riktigt börjar se crossoverböckernas kvalitéer, inte bara i förhållande till annan gränsöverskridande litteratur, utan också som jämförbara med de i vuxenlitteraturen. För bara några veckor […][...]

Jag älskar verkligen uppbrottsromaner konstruerade efter modellen: hen lever det perfekta livet med en snygg kärlek, statusjobb, hög inkomst och märkeskläder ända tills en dag när… På baksidan av Elin Olofssons debutroman förekommer tydliga tecken på att det här är exakt en sån bok. Orden ”reklamjobb” och ”smärtsam kärlekshistoria med kollega” får mig att längta […][...]

Tänk dig att som läsare få känna ett oförargligt, sympatiskt samspel med berättaren. Att själv få söka sig djupt in berättelsernas avskalade språk. Bunden till ytan men hur samspelet sänker lyktor djupt ned i vårt mänskliga bråddjup, med undertoner eller rakt på sak konkret. Hur läsprocessen blir stundtals fruktansvärt skrämmande, samtidigt ljuvlig, med denna förutsättning. […][...]

Ibland uppstår bra saker när genrer blandas. Ibland blir resultatet mindre lyckat. Mixar man ihop en kärlekshistoria med en deckare, förlägger handlingen i en dåtida nutid som blandas med en dåtida dåtid och låter berättelsen berättas genom brev med olika berättarpersoner från dåtid till en läsare i nutid. Ja, då kan resultatet bli fruktansvärt långtråkigt […][...]

Aron och Minna. De är ett omaka par och då menar jag inte par som i att vara ihop. Nej, det vill inte Minna. De ligger bara med varandra och försöker vara vänner. De har bara varandra, ingen annan kommer nära. Hon har inga föräldrar och farmodern som hon växte upp med har hon lämnat […][...]

Om du var tvungen att berätta för din flickvän sedan drygt ett år tillbaka att du inte älskar henne, kan du tänka dig en värre respons än att hennes hjärta brister och hon dör – bokstavligt talat? Det skulle väl i så fall vara att vara flickvännen ifråga och få höra de ödesmättade orden. Det […][...]

När jag var sexton år flyttade jag hemifrån för att gå gymnasiet i en annan stad, i ett annat landskap. Jag var skitstolt. Jag klarade mig själv (hyfsat) på ett sätt som knappt någon annan av mina vänner gjorde. Jag var nästan vuxen. Jag var självständig. En gång när jag skulle åka hem över en […][...]

När jag läser Tigrar i rött väder funderar jag ofta på vad den handlar om, egentligen. Det är ingen roman det händer särskilt mycket i. Handlingen kretsar kring en sommar och en mördad hushållerska, dess förspel och dess efterspel under 40-, 50- och 60-talet. Nick och hennes man Hughes har efter några år i Florida […][...]

Det är en bra titel på en ungdomsbok, ”Något måste hända nu”. En slags otålig förväntan, väntan, oro. Vad är det som kan hända? Borde hända? Kommer att hända? Det ligger mycket liksom oförlöst genom Anna Lindbergs roman om 15-åriga Kim och hennes bästa kompis Ulrik. Hela omgivningen har något oförlöst över sig, småstaden med […][...]