Günter Wallraff är tillbaka, i toppform. Sitt namn trogen – det är trots allt efter honom som fenomenet wallraffande, grävande journalistik under täckmantel, har uppkallats – så ikläder han sig ett antal olika roller i den här bokens olika reportage. Sminkad så att han ser ut att ha mörk hy utger han sig exempelvis för […][...]

Det verkar kanske märkligt att skriva två recensioner av en och samma bok, men det är egentligen bara pärmen som förenar Per Svenssons Nej. Monarkin har aldrig varit farligare än nu och PJ Anders Linders Ja. Monarkins bästa tid är nu. Två författare, två texter, två omgångar sidnummer och register, två omslag. Två sidor av […][...]

I Ja. Monarkins bästa tid är nu – ena halvan av en aktuell bok för och emot monarkin (den andra halvan recenseras här) – tar PJ Anders Linder, politisk chefredaktör på Svenska Dagbladet och bokens för-man, sin utgångspunkt i dagens datum, kronprinsessbröllopet. Tänk så tjusigt. En intagande, enande symbol för svensk historia, tradition och framtid. […][...]

Jämlikhetsanden, heter The Spirit Level i svensk översättning. En bok som blivit mycket uppmärksammad och som fått fina recensioner i stora delar av världen. Så vad händer när den här boken, där Sverige lyfts fram som ett föredöme, utkommer här? Den svenska högern går i taket. SvD och Skattebetalarnas förening gör gemensam sak och de […][...]

Det är nästan fascinerande att läsa recensioner från olika håll om Göran Greiders senaste bok, Det måste finnas en väg ut ur det här samhället. Det spretar, minst sagt. Någon tycker att den är för ostrukturerad, en snårskog. Någon att det är det bästa han har skrivit. Greiders hemtidning DalaDemokraten utnämner boken till en av […][...]

Visst är gratis gott? Men hur ofta är någonting verkligen gratis, och hur ofta är det bara så att det egentligen är någon annan som får betala? I den här boken skriver den amerikanska författaren och journalisten Chris Anderson om olika företagsmodeller som faktiskt bygger på att tillhandahålla olika varor och tjänster gratis. Observera ordet […][...]

”Amatör” lär ju betyda ”en som älskar” eller något sådant. En amatör gör med andra ord inte det hon gör för pengar, utan av kärlek. Ett fint, om än inte alltid allmänspråkligt, uttydande. Och det sägs att vi lever i amatörernas tidsålder. På Internet är alla (eller ja, alla som har tillgång till Internet) författare, […][...]

Ofta numera tänker jag att det här är den enda typen av litteraturhistoria man borde läsa – den uppriktigt subjektiva och selektiva sorten. Aldrig de andra lömska jävlarna, som en gång för alla vill slå fast att X antal vita medelklassmän är vad som utgör Litteraturen och därmed basta. Göran Greiders Vem är rädd för […][...]

Till att börja med låter det som det vanliga gnället över ett förändrat svensk- och litteraturämne. Styrdokumentens upplägg är eländigt, skolundervisningen är eländig, universitetsundervisningen är eländig och inte minst lärarstudenterna är eländiga. Någonstans ganska snart kommer emellertid litteraturprofessor Gunnar Hansson ut på andra sidan, med insikten att när nu ämnet förnyas och prioriteringar måste göras, […][...]

Det låter osannolikt, men i morse träffade jag konstnären och poeten Öyvind Fahlström, död sedan 1976. Jag höll på att sätta flingorna i halsen när jag hörde tre distinkta dunkar bakom mig. Jag vred på huvudet och såg en utmärglad skugga på balkongen som frenetiskt ryckte i den låsta dörren. Chockad, darrig på handen, sträckte […][...]