I samband med att antologin Skitliv släpptes i slutet av förra året följde en rad inlägg om det osäkra arbetslivet i olika medier. Det var personliga inlägg, berättelser om arbetsliv som i mångt och mycket liknar de i boken. Skulle jag berätta min egen historia, om mitt eget osäkra arbetsliv, hade den förmodligen inte heller […][...]

Idag startar Botkyrka internationella bokmässa i Hallunda. Mässan, som pågår mellan 5 och 7 maj i Hallunda bibliotek och Hallunda Folkets hus, beskrivs som ”årets mest intressanta och mångspråkiga händelse” på Botkyrka biblioteks webbsajt. Medverkar på mässan gör Jonas Hassen Khemiri, Johanna Koljonen, Daniel Boyacioglu, Christina Wahldén, Mustafa Can, Ghayath Almadhoun, Hanna Nordenhök, Jasim Mohammed, […][...]

Daniel Boyacioglu är en produktiv poet, sedan debuten 2003 har han gett ut en diktsamling per år undantaget 2007 då samlingsvolymen En för alla, tre för en gavs ut och 2008. Parallellt med bokutgivningen ger han även ut skivor och gör framträdanden som scenpoet. Egentligen ogillar jag att bedöma scenpoeters dikter i bokform eftersom det […][...]

Tänk dig att du är på konsert. Du ska se en artist du sett tidigare vars musik du tycker är medioker men med förmågan att skriva sångtexter du tycker är fantastiska. Nu har artisten släppt helt nytt material. Du är lite osäker på om det verkligen kommer vara bra. En skivbolagsmänniska kommer fram till dig […][...]

Fyra dagar av trivsam trängsel i seminariesalar och montrar. Ständigt författare med mikrofoner som uttalar sig om allt mellan himmel och jord, mest böcker. Och det är inte bara för min fysiska ros skull jag ibland önskar att de ska vara lite tystare. Rum för poesi är en oas i mässdjungeln som bjuder på aktuella […][...]

Det är mycket lätt att bli bortskämd. Jag blir det utan någon ansträngning alls och det kan straffa sig. Jag har hört Daniel Boyacioglu uppträda ett flertalgånger både på scen, radio och nu senast på den cd som medföljer Istället för hiphop. Då han läser sina dikter framstår rytmen i dikterna självklar och det beat […][...]