Vi kan väl börja med det mest iögonenfallande, kanske till och med provocerande: kan inte Star Wars-trilogins klassiske unge hjälte Luke Skywalker läsa? Så lyder i alla fall titeln på Ryan Britts nördessäsamling och visst gör den jobbet med att fånga min uppmärksamhet bland boktravarna som lovar att göra min tågresa en smula mer uthärdlig. […][...]

Något gick förlorat när filmer började prata. Visst, många stumfilmer är hopplösa melodramer, överspelade och med nerdummade historier som kan berättas med ett par textskyltar. Men samtidigt kom det fram regissörer – folk som Sjöström, Murnau, Vertov, Lang, von Stroheim, Dreyer och förstås Méliès – som hittade en poesi i det, en frihet att gräva […][...]

På ett café i Tokyo sitter sextonåriga Nao och skriver dagbok med lila gelébläck men det är ingen vanlig dagbokstext utan riktad till en framtida läsare, en utvald okänd, ett du att möta i orden. Boken är en fransk volym av Prousts På spaning efter den tid som flytt där inlagan skurits ut och ersatts […][...]

Jag minns skolans historieundervisning som att historien slutade 1945. Den 8 maj 1945 med jublande människor på gatorna i alla stora städer. Och sen levde alla lyckliga i alla sina dagar. Eller något. Glappet mellan freden och det samhälle vi levde i då och hur de hörde ihop var inte något som diskuterades. Det var […][...]

Frikännandet efter misshandeln av Rodney King i Los Angeles 1992 är vare sig det första eller sista exemplet på hur uppenbar orättvisa, rasism och polisbrutalitet lett till våldsamma upplopp i USA (eller på andra platser). Det är nästan omöjligt att se bilderna av Kings allt annat är regelrätta gripande utan att begripa varför. Men det […][...]

Droger, datorsimulerade verkligheter och gudomliga uppenbarelser: några exempel på möjliga inbrytningar i den vardagliga världen som kan få en människa att sluta lita på sina egna perceptioner. Philip K Dick var mer medveten än de flesta om detta, på ständig jakt som han var efter svaret på frågan ”vad är verklighetens sanna natur?”. Under de […][...]

Hur hanterar man att man tillhör de få som överlevde? Att just man själv fick den där chansen som så många andra inte fick? Kanske är det en fråga mest förknippad med förintelseoffer, men den äger också tyngd för dem som överlevde 1980-talets aidsepidemi. Jagberättaren och hans hyresvärd i Andrew Hollerans lågmälda lilla roman Sorg […][...]

Jag visste ingenting om Jeffrey Bennett innan jag läste Relativitet, men nu vet jag att han besitter den alldeles enastående talangen att kunna beskriva Einsteins relativitetsteorier så att ett barn kan förstå dem. Jag har ingen som helst akademisk kunskap om fysik, utan är som så många andra bara helt fascinerad av allt som har […][...]

Jag är en dålig feminist, för jag vill inte bli satt på någon feministpiedestal. Folk som sätts på piedestaler förväntas posera oklanderligt. Sedan knuffas de ner när de klantar till det. Jag klantar mig hela tiden. Betrakta mig som redan nedknuffad. Roxane Gay har en hel del problem med feminismen som sådan, och med sig […][...]

Bevisen för Daniel Bells 40 år gamla teorier om det postindustriella samhället har förflyttat sig i bokhandeln. Från ekonomi- och sociologihyllornas tunga facklitteratur till de lättsammare och estetiskt mer tilltalande fotoböckerna. Fotoböcker med svartvita, lite arty bilder över nedlagda industribyggnader och havererade samhällen ger svaren snabbare än de mest pedagogiska grafer någonsin kan göra. Det […][...]