Det finns ingenting märkligt i Alfred Jarrys Övermannen. Den är för all del en smula knasig i språk och handling, och visst kan man kalla den för den första surrealistiska romanen, men den är därför inte inkonsekvent eller ologisk. Jarry är obunden i sitt språk, men sällan otydlig eller gåtfull. Prosan och de händelser den […][...]