Jakob Nilsson har tagit sig an uppdraget att överföra Stieg Trenters kriminalroman Roparen till serieformatet. Resultatet blir blandat; en inte alltför engagerande historia räddas till viss del av vältecknade miljöer. Det finns de som har problem med adaptioner av det här slaget, att man tar en hög konstform som romanen och skitar ner den genom […][...]

Jag undrar vart alla idéromaner har tagit vägen? Jag förundras över enkelspårigheten i ny svensk prosa. Jag ser några pretantiösa avstamp, men inte så mycket mer. Jag tvingas återigen efterlysa lite mer jävlaranamma hos de svenska debutanterna. Jag vill ju så gärna läsa nåt som naglar sig fast, nåt som river djupa spår i mitt […][...]

I ett desperat försök att hänga fast vid den ryggsäcksromantik som Alex Garland lyckades förmedla i The Beach, lät jag mig för en tid sedan följa med på en tripp till Indien. Jag ångrar mig fortfarande bittert. Kanske är det för att Sutcliffe tvingar mig hänga på Dave strumpförsäljaren. En alldeles bedrövlig ryggsäck att klänga […][...]

Ju större strålkastare man har dessto större blir det okändas omkrets Det verkar som om ju mer vi vet om universum och människan, om livet själv, desto mindre vet vi om döden. Fast tänker man efter vet vi inte särskilt mycket om livet heller. Alla föds och alla dör. Men vi föds med olika förutsättningar, […][...]