Jag har aldrig haft något särskilt levande förhållande till siffror, så där som en del andra verkar ha. Siffror talar sällan till mig. Undantaget är möjligen årtal och nyckeln förstås att årtal i själva verket inte alls är siffror. De är berättelser. Ta Ada Nilssons livstid: 1872 – 1964. 1960-talets stora steg mot kvinnlig och […][...]

I början av 1917 sitter Aleksandra Kollontaj på ett tåg genom Sverige. Hon är övervakad av civil polis, får inte prata med de människor som samlats på stationerna för att hälsa henne, och inte resa genom Stockholm. Där har hon tidigare fängslats och utvisats ur Sverige på livstid. Breven från Lenin har hon gömt i […][...]

Elin Wägner, Ada Nilsson, Klara Johanson, Honorine Hermelin … För mig var det alldeles nyss vagt, om ens det, bekanta och inte så lite dammiga namn. I Ulrika Knutsons förträffliga sällskap kommer ointresset emellertid snabbt på skam. Det är bara att fråga sig varför jag inte känt till alla dessa fantastiska kvinnor för länge sedan? […][...]

Ett litet bokförlag – grundat 1968 är en fin liten bok och en ganska brokig samling texter. Den sammanbindande länken är förstås Gidlunds förlag och en del av de människor, böcker och situationer som passerat där genom en bunt decennier. Inte minst är den ett tidsdokument över framför allt den första perioden i förlagets historia, […][...]