Birgit Ståhl-Nyberg var – skam till sägandes – en ny bekantskap för mig. En hel del stockholmare kanske har sett hennes monumentalkonst på Akallas tunnelbanestation, även om långt ifrån alla nog skulle kunna namnge konstnären – men själv hade jag helt missat hennes konstnärskap. Det gör det desto roligare att nu kunna lära känna det ordentligt genom den här fina boken.

I den här boken skildras nämligen Ståhl-Nybergs hela konstnärskap ingående – för första gången får man konstatera (med undantag för en kortare katalog utgiven på 1990-talet). Konstverken ackompanjeras också av två personliga texter om konstnären, dels av vännen Sara Lidman och dels av sonen Mikael Nyberg, samt av två texter om konst som Birgit Ståhl-Nyberg själv skrev på 1970-talet.

Det är en konst mycket nära vardagen för vanliga människor: tunnelbanor, arbetsplatser och det offentliga rummet. Det är också en mycket politiskt medveten konst i gränslandet mellan abstraktion och socialrealism, som inte sällan tar upp frågor som diskriminering av kvinnor, arbetarklassens situation eller arbetarkamp – ibland subtilt, ibland skrivet med riktigt stora bokstäver. Men här finns också många skildringar av vanliga människor, av städer i omvandling, liksom av den landsbygd Ståhl-Nyberg själv härstammade från. Konsten speglar därmed i hög grad den tid då de målades, fram till konstnärens död 1982 – men lyckas samtidigt vara tämligen tidlösa skildringar av flera viktiga samhällsfrågor.

Det är en mycket vacker bok, där man försöker ge målningarna ordentligt utrymme. Men med tanke på att flera av dem är så stora, så är det svårt att göra dem rättvisa i en vanlig bok. Den särskilt intresserade kan därför försöka besöka den utställning som den här boken är kopplad till (när detta skrivs på på Norrköpings följt av Mjellby konstmuseum). För oss som inte har möjlighet att se den utställningen är det en välgärning att den här konstskatten nu görs lätt tillgänglig på det här sättet.