Hur man ska beskriva Malin Axelssons romandebut Anropa är inte helt självklart. På baksidestexten beskrivs den som ett ”surrealistiskt utbrott”, jag känner mig tveksam till det, deliriskt och hallucinatoriskt kanske, men inte direkt surrealistiskt.

Huvudpersonen (en författare) bor på ett hotell någonstans i en icke namngiven stad, hon lyckas av nån anledning inte få något publicerat i den stora dagstidningen. I rummet bor också en liten apa som försöker sluta röka, apan har hatt. Ibland tvingar apan henne att följa med ut på krogen, ibland dricker hon för mycket – vaknar utan minnen.

Först bor hon ensam på ett av hotellets rum, sen flyttar fler apor dit och tar de andra rummen. De vill också gå på krogen, det blir efterfester i författarens rum, hennes anteckningar fläckas ned och kommer i oordning.

Både huvudpersonen och aporna har problem, både yttre och inre faror hotar, apan Baby råkar illa ut.

Anropa är en ganska underhållande bok, lite omtumlande, ganska experimentell både till form och innehåll. Axelsson leker/brottas med uttrycken och språket men är ändå lätt att läsa, att hon är ordentligt rotad i kulturlivet och har skrivit mycket tidigare är tydligt.

Mellan pärmarna finner man (förutom aporna) kärlek vid första ögonkastet, längtan, dubiösa kulturmän och en hel del samhällskritik.

Jag gillar både apor, samhällskritik (jag håller med om) och romaner med hallucinatoriska partier, så jag tycker om Anropa, det gör jag. Nånstans känns det samtidigt som om jag inte borde det, som om Axelsson inte vill att man ska roas eller nicka igenkännande åt gamla språklekar. Jag har inget behov att att bli omfamnad av de böcker jag läser, men det känns som om den här romanen vänder sin trumpna rygg mot mig som läsare.

Jag rekommenderar faktiskt en genomläsning. Färgglada apor, feminism, olycklig kärlek, krogliv, delirium, vad kan man mer begära av en bok? Det oväntade slutet fick mig dessutom att slå ihop boken med ett leende.

P.S. Anropa är förhoppningsvis inte en nyckelroman (om den är det är Malin Axelsson Sveriges svar på Hunter S. Thompson).