Globaliseringsprocessen är betydligt mer komplex än många hävdar. Den är minst av allt någon oundviklig naturlag. I den här boken försöker sociologen Saskia Sassen ta något av ett helhetsgrepp på frågan om globalisering, och analysera utvecklingens tre centrala ”sammansättningar”: makt, territorium och rättigheter. Man kan nämligen inte förstå globaliseringen, menar Sassen, om man inte analyserar dess byggstenar.

Det är ambitiöst. Det är oerhört ambitiöst. Vi tas hela vägen från Europas medeltida feodalism till USA:s Patriot Act. Men redan de inledande, historiska kapitlen lämnar mycket övrigt att önska. Historieskrivningen är oerhört eurocentrisk – anmärkningsvärt för en bok som har ambitionen att analysera globalisering. Det här är eventuellt en effekt av ett annat stort problem med de historiska kapitlen: den bygger nästan uteslutande på mycket gammal historieforskning. Endast undantagsvis hittar man referenser till litteratur som är yngre än 20 år gammal, och mycket av skildringen bygger på betydligt äldre litteratur än så. Sassen missar helt den mycket spännande historiska forskning som tittar på globaliseringsprocesser under förindustriell tid, och icke-europeiska kulturers del i de processerna.

Boken tar sig något, när Sassen kommer fram till vår samtid. Här finns en del intressanta delar, som tar upp olika aspekter på ”sammansättningarna” av globaliseringsprocessen. Själv uppskattar jag exempelvis Sassens analys av nationalstaternas roll i globaliseringens tidsålder, och de maktrelationer som spelar in för globaliseringsprocessens utveckling. Andra kan säkert uppskatta kapitlen som handlar om exempelvis papperslösas situation, eller Internets betydelse för utvecklingen av globala nätverk.

Men boken som helhet lider av ett stort problem; jag saknar en tydlig röd tråd, en huvudsaklig poäng eller ett argument som boken försöker belägga. De tre ”sammansättningar” Sassen ser som byggstenar för globaliseringen (makt, territorium, rättigheter) ger mig som läsare tyvärr inte riktigt någon sådan, tydlig linje att följa. Bokens huvudfokus om spänningen mellan globaliseringen och nationalstaten har i praktiken inte heller några särskilt tydliga gränser. Därmed har vi en bok som verkar försöka fånga hela globaliseringsprocessen mellan sina pärmar. Boken blir så omfattande att det blir närmast ohanterligt.

Som helhet känns det också som om den här boken inte tillför mycket nytt till den akademiska diskursen. För 10-15 år sedan hade den här boken nog varit nydanande, närmast explosiv, i den dåvarande offentliga debatten om globalisering. I dagens läge känns det den tar upp mestadels som frågor och poänger som andra forskare redan väckt. Hade boken haft allmänheten som målgrupp hade den kanske kunnat föra ut en akademisk diskussion till en bredare publik. Nu är boken både lång och har ett tämligen akademiskt språk, så läsaren har en väldigt tung tegelsten att bita i. Det lär tyvärr avskräcka många förutom de redan mest intresserade.