Den här boken för tankarna till en Dogma-film – något för lång och inte helt i fokus. Fridolin vill förändra och förbättra mycket, och har mycket engagemang för många frågor. Det är både glädjande och uppmuntrande att få ett smakprov på all denna glöd. Vad värre är – han vill ta upp allt i en och samma bok.

Från Vittsjö till världen är upplagd som en reseberättelse, blandat med politiska reflektioner. Varje kapitel startar vid en ny destination, där Fridolin berättar om politiska möten eller händelser – och drar paralleller till den svenska och globala utvecklingen. Boken sträcker sig då över allt från Heby kommuninvånares bråk om att få tillhöra ett annat län till World Social Forum, från HBT-frågor i Ungern till USA:s ockupation av Irak, från svensk integrationspolitik till globalt sexslaveri. Den smala röda tråd som löper igenom boken kan väl sammanfattas som världens alla orättvisor, eller – som Fridolin själv uttrycker det i bokens undertitel – ”global apartheid och alla oss som vill någon annanstans”.

Boken är med andra ord inte alls fokuserad – och det är väl dess främsta problem. Genom att den försöker greppa över så mycket så får vi aldrig några djupare diskussion på något ämne. Framförallt är det väl en analys av orsakerna till att världen är så orättvis som akut saknas. Fridolin argumenterar i ett kapitel till och med för att ingen tjänar på den nuvarande utvecklingen, eftersom rika personer inte heller behöver vara lyckliga. Det må ju strikt talat vara sant, även om resonemanget kan kännas något naivt, men framförallt gör det att boken inte ger någon möjlig förklaring till varför de här orättvisorna består.

Det som skiljer boken från en Dogma-film är dock stämningen. Medan många Dogmafilmer mest handlar om misär och tragik, så försöker Fridolin inge hopp. Det går att förändra världen. Vi kan kämpa tillsammans för en bättre värld. Alla behövs i den kampen. Det är ett hoppets och solidaritetens budskap som helt klart är befriande i en samtid då politik mest verkar handla om ministerskandaler, egoism och en ökande apati inför politiska problem.

Boken bådar gott inför författarens framtid. Fridolin skriver utan tvekan bra, och för inte sällan intressanta resonemang. Skulle han i framtiden fokusera sig på att skriva om någon eller några enskilda frågor är jag övertygad om att den boken lär bli mycket tänkvärd läsning.

Sammantaget fungerar boken kanske bäst för en ganska ung publik, som en introduktion till en lång rad politiska frågor – och hur man själv kan medverka i världens utveckling. Kanske kan man läsa ett kapitel i taget, fundera igenom det och ha det som grund för en vidare diskussion om vari problemen består. Och tycka vad man vill om Fridolins alla åsikter, men han hymlar åtminstone inte med vad han vill och anser.